Grannarnas katt är försvunnen. Hon kom inte hem igår, och hela dagen idag så har det letats och sökts. Jag är ingen vidare kattvän, tycker till och med att dom är lite äckliga, men har trots det engagerat mig i saken. Jag har sett efter så att jag inte har stängt in henne i vare sig garaget eller lekstugan, krupit under både altanen och buskarna för att se så att hon inte har fastnat där någonstans, och under eftermiddagens barnvagnspromenad petade jag till och med på ett grävlingskadaver för att försäkra mig om att det inte var hon som låg där i slamsor vid vägkanten.
Det är något särskilt med den där katten, inte så att jag tycker om henne på något vis. Hon håller efter sorkarna i trädgårdslandet, men det är inte därför. Jag har katastroftankar kring henne! Jag har nämligen fått för mig att jag kommer köra över henne en vacker dag... Fråga mig inte varför, men det är faktiskt så som det är. I mina mardrömmar har hon krupit upp i hjulhuset, grävt ner sig i gruset, eller kommit farande ut på vägen... Nu sonar jag mitt brott som jag inte har begått. Jag är på kattjakt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar