Det att ge, och inte bara att få

Sexåringen vår, han är riktigt snål, och kan endast tänka sig att ge julklappar åt andra om hans föräldrar i så fall betalar. (Tillverka egna? Det har han inte tid med!) Han är snål, men väldigt precis. Vi förväntas nu att ordna med en discokula till hans storebror, och en middag, där han själv står för riskokandet och hans pappa för tillagandet av korvstroganoffen. Mormor ska vi köpa grått garn till på den där affären vi vet i stan, för på det stora köpcentrat, dit han själv helst åker, där har de ju inget bra garn. Morfars M ska få en gammal klocka, för hon är ju väldigt mycket i köket, och morfar själv ska få en stekpanna som han sedan ska ge till M så att hon kan steka korv, som morfar ju faktiskt gillar väldigt mycket. En gammelmorbror ska få hela tre flaskor med Coca-Cola, och hans fru något som jag kan tänka ut då hon ju faktiskt är min kompis mer än hans, och deras barn, min kusin, något tv-spel eller så... Vi ska också vara helt på det klara med att riktigt gamla människor, de behöver inget av honom, för de kommer ju snart att dö... Själv kommer jag att få en kram, som är gratis, och hans pappa en varmkorv med bröd, och det kommer vi minsann alltid att få!