Sockutmaningen

Jag är ju med i Dödergöks sockutmaning, och har tänkt mig att hinna sticka ett par sockor i månaden, till den redan mer än överfulla strumplådan. Jag ser det som ren meditation. Det håller mig från galenskapen! Hittills har det bara gått fint, och jag har redovisat mina alster här.

Nu stickar jag från tån, vilket jag aldrig har gjort tidigare, på en rundsticka, vilket jag tidigare heller aldrig har gjort, i mening att så småningom få till ett par Skew. Det är dessa eller psykakuten lagom till midsommar, så sant som det är skrivet!

Lite Odd och lite till Molly

Jag har ju under våren stickat till en ny liten världsmedborgare, vilket jag aldrig tidigare någonsin har gjort. När mina egna pojkar var små, då kunde jag helt enkelt inte!

Mönster: BabyDROPS 14-27 och Oh Baby! Baby Booties
Garn: DROPS Baby Merino

Mönster: DROPS Honey Suckle, och samma Baby Booties som ovan.
Garn: DROPS Baby Merino

Mönster: DROPS Baby Booties

Garn: DROPS Baby Merino

Nu tar jag kväll!

Jag har gnott på med betygen, betygen, betygen, i många timmar nu. Imorgon ska jag på det igen!

I kläm

Jag tyckte att det här var en riktigt bra dag att ordna med saker som rör den kommande stora flytten, för min förstfödde, elabonnemang och försäkring, bankärenden, fullmakter, just sådana saker.

Dock är det ungefär ingen som idag är på sin arbetsplats!

Vid lavendeldoft och faluröd

Jag tar helg, med ändrade planer. En sak i taget, en dag i taget, och så att försöka göra det bästa av den.

Planterar några vita klematis, en blå, får jord under naglarna, sol på kind och massor av vind i håret. 

Ni vet den där pojken som jag har, han med känselspröt!

Nog luktade han sig som alltid till min sorg! Min förstfödde, han, med de långa känselspröten.

Vi gråter, nu, tillsammans, stora tårar, och många, över fina, finaste farmor Ruth, och hans egen pappa Christian. Vi pratar om alla de som är döda, till kvällstoaletten, de i himlen, enligt hans egen tankeföreställning, P:s mamma Märta, som tar hand om alla de andra, Bosse, Pippis och Bambis mammor, min morbrors döda hund, och hans tidigare katter...

I bläck står det nu skrivet, om än inte svart

Han är så glad, så glad, och lycklig, efter att ha varit på Öppet Hus på sitt kommande boende, och kontraktsskrivningen, nu ikväll, med chefen (Notera: Stort, mycket stort!) på det särskilda boendet, vår mätning av lägenheten, prat om möblering.

Hur ska jag då kunna berätta om det dödsbud som jag precis har fått? Det att hans högt älskade farmor Ruth, hon som var hans gammelfarmor, hans pappas farmor, inte längre finns. De som hade ett alldeles särskilt band, till varandra, med vidöppna hjärtan.   

Jag gråter, mina stora tårar, över en fantastisk person och vår medmänniska, i smyg, tänker att det som man inte vet, det lider man ju faktiskt inte av, och att jag berättar, för honom, först, imorgon.

Tillsammans kan man göra skillnad!

Så snart som den här genomtrötta mamman och bildlärartanten på högstadiet, boendes och arbetandes i kommuner där SD växt sig till och med större än riksgenomsnittet, pussat sina pojkar i pannan, sagt god natt och sov sött, då ska hon göra precis så som dessa, och engagera sig här.

Vart är vi på väg?

Snudd på en av tio i detta land har nu röstat på Sverigedemokraterna. De får två mandat i Europaparlamentet. 

Det är för mig något så vansinnigt, alldeles obegripligt!

Man bör fira det som firas kan

Vi hade ju som planerat den här dagen, efter en väderprognos som visade 27 grader och strålande sol, men... Den blev ju bra ändå!

Hett

Jag sportar skira sommarklänningar, i dagarna tre, för att överleva hettan, på jobbet mitt. (De hjälper dock föga mot katiga tonårsflickor!)

Hemma består hettan, ikväll, av att någon har låtit någon annan inhandla ett spel, avsett för en helt annan åldersgrupp, än den som någon annan nu själv befinner sig i, till råga på eländet uppmärkt innehållandes våld, vilket alls inte är trevligt, och något sådant, det accepterar jag, här, för mina pojkar, absolut icke! (Om det var vi alla, tidigare, i teorin, helt överens....)

Lättad

När man klär sig i årets finaste sommarklänning, då känns vardagen och själva livet lite lättare!

Jag har serverats tapas, med bland annat mycket goda spanska korvar, under parasollet, på altanen, efter jobbet. En kollega gjorde sig omaket att ringa mig hem, nu ikväll, med mycket goda besked, för mig som mentor, vilket fick mig att lätta, att andas igen. 

Kanske att man skulle?

Jag övervägde just alternativet att ta mig till Arlanda imorgon bitti, flyga mig bort, återkomma först om några veckor, och slippa allt det där som kommer med min förstföddes funktionshinder, byten av verksamheter, pappershanteringen från helvetet, förberedelser inför studenten och kommande flytt, skoltrötta mentorselever som måste jagas på, betygen, betygen, betygen, många, som ska sättas av mig, ett hushåll i totalt förfall, snart utan hopp, konserter, klassträffar med brännbollsspel efter jobbet, avslutningar och avslut...

Det finns glimtar av ljus

När jag inte är arg och ilsken, då har jag gråten i halsen, jordar mig för att mäkta med. (Ni må vara trötta på att se den här eken, i tid och otid, men mig skänker den sannerligen någon slags ro!)

Idag har jag, och en fin kollega, mitt i allt det där andra, mött våra kommande 7:or, och tänkt att det blir nog bra, riktigt bra. 

Pyspunka

Jag känner mig arg och ilsken, irriterar mig, något så vanvettigt, på struntsaker. Är på dåligt humör. Biter ihop. Det kommer sig av tokstressen, oron min som slinker sig ut.

En majsöndag i bilder

Det är åter dags för mig att ta Ett Foto I Timmen. Fler som gör samma sak, just idag, det hittar man här!

Vid halvsjusnåret, då tar jag mig några djupa andetag på bron, tänker att den där flaggan som vi tydligen har hissat, gör sig riktigt bra för dagen.

Vid halvåttasnåret, då hämtar jag gräslök att klippa på frukostmackorna, inspekterar det hörn av trädgården som idag ska få sig en omgång.

Vid halvniosnåret, då smörjer jag in mig med solskydd.

Vid halvtiosnåret, då undersöker jag sakernas tillstånd.

Vid halvelvasnåret, då är det slut på myteriet.

Vid halvtolvsnåret, då fyller jag på energidepåerna.

Vid halvettsnåret, då plockar jag ur diskmaskinen, och fyller den igen.

Vid halvtvåsnåret, då har jag flyttat färdigt vassa boysenbär, med envisa rotsystem, och planterar där lavendel, igen.

Vid halvtresnåret, då kommer i alla fall vitlöken i jorden.

Vid halvfyrasnåret, då är det bråttom till bords.

Vid halvfemsnåret, då känns det som läge att gå in.

Vid halvsexsnåret, då bjuder jag er på husets senaste samling. Det tar aldrig slut!

Vid halvsjusnåret, då kommer regnet.

Vid halvåttasnåret, då behöver han hjälp med en logga till sin tänkta YouTube-kanal. 

Vid halvniosnåret, då är det dags att ta fram det här husets tortyrredskap, prygla barnen, i alla fall i deras mycket samstämmiga mening...

Vid halvtiosnåret, då målar jag naglarna mina.

Vid halvelvasnåret, då ser vi på en mycket långsam deckare i tevesoffan.

Vid halvtolvsnåret, då sitter vi där än!

Det blir ju lite bra, ändå

Viktor:

-Mamma, det blir ju lite bra, ändå, när Gustav flyttar hemifrån. Vi får ju mer tid med varandra, tillsammans, bara du och jag!

Det är inte bara, och alldeles enkelt, att vara lillebror till en funktionshindrad, som ju faktiskt kräver sitt.

Det kommer att bli bra!

Imorse slog jag följe med Birgitta från parkeringen. Birgitta som har sin dagliga verksamhet på skolans café. Hon pratade på om en personal som hon har på boendet, som är så roligt tokig, och om sin särbo, Jan. Jag berättade att min Gustav också har Downs syndrom, och att han ska flytta till eget boende snart, passade på att fråga hur hon tyckte det var när hon flyttade hemifrån, för länge sedan nu, hur som det egentligen var.

Vid lunch när jag hämtade kaffe, då kom hon ut och tackade för samtalet, kramade om mig, hårt och länge, sa att jag inte behövde vara så orolig, lovade att det kommer att bli bra, så bra, även för min pojke.

Vem har egentligen tid att ålderskrisa?

Jag tar hastigt en #cellfie, mellan två viktiga möten, och efter en provtagning, innan jobbet. Tar en Alvedon. Jagar på skoltrötta tonåringar, tjatar och förmanar, kramar om, lägger mig vinn om att också uppmuntra, ge en gnutta av hopp, en framtidstro. Tar en Ipren. Irriterar mig något så vansinnigt på arbetsskygga vuxna, förhastade och illa förankrade beslut. Skriver upp fler saker på den mer än långa, av mig, att-göra-listan. Skyndar mig sedan att hämta barn, byta barn, och fara direkt till musiken. Tar en Alvedon, sköljer ner den med för mycket kaffe. Får goda råd, och mer att göra, av föräldrar som redan flyttat sina funktionshindrade unga vuxna, hemifrån, till särskilt boende.

Väl hemma, sent, tycker sig en mig mycket närstående person känna igen hon den där på bilden, hon som flimmrar förbi, det är något väldigt bekant över just henne, men det tar en stund innan det att han faktiskt kopplar, hon ser ju plötsligt så gammal ut! 

Jag tar en Ipren, öppnar mailen, men stänger den snart igen. Noterade bara mer för mig att nu göra!

Jag har nu inte tid med sådana saker!

Dagens tunga huvud, det har nu fått sällskap av hostande och snorande, lite lätt feber. Jag påbörjade mig omedelbums en strumpstickning, har som inte utrymme för sådana saker!

Vi gör ingenting annat än äter

Det är som att en blöt yllefilt, idag, har lagt sig som ett lock över det här hushållets invånare. Vi äter köttfärslimpa, med gräddsås och färskpotatis, mumsar på mjuk pepparkaka, dricker te, och har inte för avsikt att göra mer än så. (Dock är det inte den där sköna vilan, där man gör absolut ingenting, och fylls på, som vi ägnar oss åt!)

Gråmulet och regntungt

Den här gråmulna, regntunga, söndagen, den vill som inte riktigt ta fart, trots det att vi sannerligen har att göra. Alla är hängiga. Ingen är på.

Lördagskväll

Vi äter sallad till middag, då en mig mycket närstående person, hushållskocken, har varit i Danmark på jobb, tillsammans med sin kostym, den vars modell kallas slimfit.

Eurovisionsschlagerfestivalen står på i bakgrunden, och Danmarks bidrag låter misstänkt likt en mix av välbekanta låtar, tidigare framförda av Lisa Nilsson och Bröderna Hanson.

Jag som inte har stickat mig en maska på över en vecka har för avsikt att påbörja mig ett nytt nystan, en sockstickning, men tappar sugen omedelbums, så...

På turné

Det cirkussällskap, som är vår familj, har idag varit på posten (Läs: i den lilla centralortens färg- och järnhandel) och hämtat och lämnat paket. Vi har köpt studentmössa inne i Örebro, av en äldre dam, minst sagt äldre, som inte uppskattade att den unge mannen föredrog att prova den bakochfram. Vi har hunnit med inköp av kostymer, med extrabyxor, väst, skjorta, fluga och näsduk, hatt till lillebror, på det stora köpcentrat, har handlat t-shirts med coola tryck, ett nytt duschmunstycke och gräsklipparbensin. Vi utfodrade samtliga till belåtenhet, på ett och samma ställe, och helghandlade sedan mat och vin, och det innan klockan slog ett!

Jag hyser hopp!

Innan jobbet var jag först på utskrivningssamtal från barnhabiliteringen, sedan på planeringsamtal, gällande den kommande dagliga verksamheten, och den stundande flytten.

I bilen, på min väg till jobbet grinade jag läppen av mig, av oro och stress, en för mig att-göra-lista, som nu är längre än någonsin annars.

Efter jobbet, och musiken, känns det om inte bra, i alla fall bättre.

En majmåndag i bilder

Det är åter dags för mig att ta Ett Foto I Timmen. Fler som gör samma sak, just idag, det hittar man här!

Vid halvsexsnåret, då bättrar jag på ansiktet, och tänker att den där nagellacksfärgen...

Vid halvsjusnåret, då glömde jag alldeles, redan, av att fotografera

Vid halvåttasnåret, då åker vi buss.

Vid halvniosnåret, då är jag fullt upptagen av åksjuka, och att ta reda på sådant som kan komma av åksjuka...

Vid halvtiosnåret, då tittar jag ut över nejden.

Vid halvelvasnåret, då förflyttar vi oss till fots.

Vid halvtolvsnåret, då hänger vi på Livrustkammaren.

Vid halvettsnåret, då äter jag lunch på Vapiano.

Vid halvtvåsnåret, då är min klass tre gånger så många som riksdagsmännen i plenisalen, under en debatt om äldreomsorgen... Detta supervalår!

Vid halvtresnåret, då har vi fri tid i huvudstaden, och fröken tackar sin lyckliga stjärna att alla hennes elever minsann har helt egna planer, och att alla i klassen har kamrater.

Vid halvfyrasnåret, då eftermiddagsfikar jag tillsammans med en kollega.

Vid halvfemsnåret, då har jag köpt jeans att slita på, på jobbet.

Vid halvsexsnåret, då drar jag mig mot vår samlingsplats, telefonen min går varm, och jag fångar upp tonåringar i farten.

Vid halvsjusnåret, då borde vi vara på väg hem, men jagar efter eftersläntrare och vilsekomna, försöker att få dem till rätt plats.

Vid halvåttasnåret, då bussar vi.

Vid halvniosnåret, då är jag upptagen med det som nog trots allt inte är åksjuka, och fasar för ett calicikalas, i klassformat, lagom till de nationella ämnesproven i matematik.

Vid halvtiosnåret, då bjuder en kollega mig på handsprit.

Vid halvelvasnåret, då har jag precis landat hemmavid, tar mig mitt dagliga glas vin, tänker giv mig styrka, ett bra blodvärde och ett friskare hjärta!

Vid halvtolvsnåret, då läser jag i hans kontaktbok, och måste komma ihåg det att skicka med blöjpaket, till både skola och fritids, imorgon bitti, att vi har utskrivningssamtal på barnhabiliteringen, och sedan planering för den framtida dagliga verksamheten, innan jobbet...