Upphittad

Kameran har kommit fram! Ur djupet av en leksakslåda...

Sommarlov

Känner mig egentligen lite avhängd på den punkten i år. Jag är tjänstledig från skolan, vi har inte en endaste student i vår bekantskapskrets, och Gustav han har blivit så stor att mammor inte längre är välkomna att delta i avslutningsfirandet. Jag har i alla fall avslutat min universitetskurs, skrev färdigt den sista uppgiften i natt, och får väl därför lov att säga Glad Sommar! åt mig själv. Glad sommar, och ha nu ett riktigt skönt sommarlov Kattis!

Spårlöst försvunnen

Den lilla digitalkameran, min älskade och högt aktade Canon Ixus, den är spårlöst försvunnen. Kvar på bordet i arbetsrummet finns ett tomt fodral. Efter flera dagars intensivt letande återstår bara en brottsplatsundersökning. Fingeravtryck och DNA... P eller Viktor?

Smultronställen

Eftermiddagen har tillbringats vid ett av mina personliga små smultronställen. En liten skogsjö inte långt från där vi bor, i ett naturreservat, med tro det eller ej en av Närkes längsta sandstränder. Det är lite bökigt att ta sig dit, man får gå på smala skogsstigar och ta sig över vatten på rangliga spångar, men väl framme så är det absolut väl värt både mödan och alla tallbarr som man har fått i sandalerna.

Av någon anledning har jag aldrig tidigare tagit med mig P dit, och då vi tog oss fram över spången på bilden, med bad- och kylväska, filt och vattenleksaker, liten Viktor med korta ben och tillhörande gosekudde, så undrade jag för ett tag om det verkligen varit ett så klokt beslut, det att faktiskt ta med honom. På något vis så vill man ju freda sina älsklingar, oavsett vilka de nu än är, och är känslig för andras kommentarer och åsikter. Jag ville inte att han skulle komma att såga mitt smultronställe, lägga skugga över det på något vis, och det enda som jag hörde var stånk och stön på vart femte steg. Hur som helst, väl framme så gillade han det skarpt.

Snudd på värsta kunden

När jag under skoltiden jobbade extra, i charken och delikatessdisken på det som då kallades Obs!, var det vissa kundkategorier som verkligen gick mig på nerverna. Igår var jag själv den kund som kom in sent, i sällskap av ett trött och gnälligt barn. En kund vars väg genom hyllorna gick att följa genom barnets ilskna skrik, en kund vars inköpslista var lätt att lokalisera. En kund som jag själv avskydde!

Brännbart

Få saker är så känsliga som att man kan äta hur mycket helst, och så onyttigt som möjligt, utan att gå upp så mycket som ett gram i vikt. (Efter Viktor börjar jag personligen dock att närma mig normalvikt, vilket glädjer många omkring mig. Särskilt de som i många år sagt att, "Snart så..!")

Solbränna är jämställt föregående ämne. Jag blir lätt brun, riktigt brun. Är en av få i min bekantskapskrets som dagligen skyddar sig med en riktigt hög solskyddsfaktor, den som håller sig i skuggan, och får ändå höra att: "Nu får du lugna dig med brännan.", "Jag tycker inte att det är fint när man är så där brun.", och "När du blir gammal kommer du att vara riktigt rynkig." Ska jag tillbringa sommaren inomhus? Undvika att gå ut? Parasoller och lummiga träd hjälper nämligen inte!

Arbetsklänning

Om det var så att jag inte redan hade flera snarlika varianter, då skulle jag nog kunna tänka mig Yllets Arbetsklänning i lin...