När rapsen här står i blom

P har nattvaktat båtar, i en av sina hemmahamnar. Stor son har varit hemma här på visit. Liten son har haft årets första fästing. 

Själv insuper jag enbart doften av raps, struntar i måsten, borden och skullen, njuter fyra dagars lov och ledighet!

Att mota det totala förfallet, sätta sig i blom

För fjärde veckan, på raken, kommer jag nu att få röda staplar i retur från min sjukgymnast, digitalt, då jag långt ifrån vardagsmotionerar så som jag ska, och sannerligen också verkligen borde. Det räcker som inte, för henne, att otränad springa milen på 57 minuter, enbart med hjälp av ett stenhårt pannben, eller det att som total novis, i tvåtimmarstid, ge sig på det där med tuffaste passet av föräldrar-barn-karate! (Det imponerar dock på mina kollegor, de träningsbesatta, idrottslärare inkluderade, och det ger mig träningsvärken från underjorden, i mååånga dagar, på raken, men...) Jag måste som göra om, och göra bättre.

Idag har jag gett håret mitt en bättre färg, och målat naglarna mina, vilket jag brukar då jag är i fas. Imorgon ska jag såväl motionera, teckna, som att gå på stickcafé! 

Det är inte bara

På andra sidan staketet står snart rapsen i full blom, och jag tänker att jag måste ta mig ur detta håglösa tillstånd av enbart existerande.

Det är inte bara!

En majsöndag i bilder

Idag är det åter dags för mig att ta Ett Foto I Timmen! Fler som gör samma sak, det hittar man här.

Vid halvåttasnåret, då ser det ut att bli en finfin dag.

Vid halvniosnåret, då skvätter jag runt med tretåren.

Vid halvtiosnåret, då övar han (som vägrar annat än kardborre på skorna sina) på det att knyta. Det är långt ifrån bara!

Vid halvelvasnåret, då hoppar jag i träningskläder och långkofta.

Vid halvtolvsnåret, då äter åttaåringen enbart ris och kycklingfilé till lunch.

Vid halvettsnåret, då har jag precis betalat 75 kr i den där parkeringsautomaten.

Vid halvtvåsnåret, då kör killarna (och tjejerna) ett entimmespass innan föräldrabarnträningen.

Vid halvtresnåret, då tackar mamman för en kort vatten- och vilopaus. Hon anar redan träningsvärk!

Vid halvfyrasnåret, då är föräldrarna i det här gänget ganska så slitna, dock ännu i träning. (Bilden togs 16.00.)

Vid halvfemsnåret, då är vi på väg hem, i regn och i solsken.

Vid halvsexsnåret, då tittar jag till såväl persikoblom som tulpanknoppar i trädgården vår. (Rådjur hålls borta med blött blodmjöl och min röda morgonrock!)

Vid halvsjusnåret, då hänger bästa vännerna på FaceTime, samtidigt som de lever familjeliv med respektive familj, spelar var sina tv-spel...

Vid halvåttansnåret, då förundras jag och njuter ljuset.

Vid halvniosnåret, då har jag för avsikt att sticka, men ser mest på Babel.

Vid halvtiosnåret, då blir det några sidor lästa i min bok.

...och så fyller ju också han den där Kungen år!

Vi har här inte för avsikt att fira Valborgsmässoafton utomhus! Vi har för avsikt att äta och dricka riktigt gott, fira in våren med det att elda i spisen.

När det egentligen bara rullar på

Kalla det för en depression, eller kalla det för en livskris? Min själ är nu inte riktigt med mig!

Jag sover mer, och bättre, än någonsin. Gör inte mer än mina fyrtiofemtimmarsveckor på jobbet. Älskar min karl, och har finfina ungar.

Så gick en helg i april

Någon lyssnar högt på spellistan Hipster International, ikläder sig kostym i modellen slimfit, äter räkmacka och dricker öl på Arlanda, redo för jobb.

Någon annan har plötsligt fått cykelfeeling!

En tredje tycker plötsligt att precis allt är fel, på det där särskilda boendet...

Själv tar jag mig den bara igenom.