Sockutmaningen

Jag är ju med i Dödergöks sockutmaning, och har tänkt mig att hinna sticka ett par sockor i månaden, till den redan mer än överfulla strumplådan. Jag ser det som ren meditation. Det håller mig från galenskapen! Hittills har det bara gått fint, och jag har redovisat mina alster här.

Nu stickar jag från tån, vilket jag aldrig har gjort tidigare, på en rundsticka, vilket jag tidigare heller aldrig har gjort, i mening att så småningom få till ett par Skew. Det är dessa eller psykakuten lagom till midsommar, så sant som det är skrivet!

Lite Odd och lite till Molly

Jag har ju under våren stickat till en ny liten världsmedborgare, vilket jag aldrig tidigare någonsin har gjort. När mina egna pojkar var små, då kunde jag helt enkelt inte!

Mönster: BabyDROPS 14-27 och Oh Baby! Baby Booties
Garn: DROPS Baby Merino

Mönster: DROPS Honey Suckle, och samma Baby Booties som ovan.
Garn: DROPS Baby Merino

Mönster: DROPS Baby Booties

Garn: DROPS Baby Merino

Nu tar jag kväll!

Jag har gnott på med betygen, betygen, betygen, i många timmar nu. Imorgon ska jag på det igen!

I kläm

Jag tyckte att det här var en riktigt bra dag att ordna med saker som rör den kommande stora flytten, för min förstfödde, elabonnemang och försäkring, bankärenden, fullmakter, just sådana saker.

Dock är det ungefär ingen som idag är på sin arbetsplats!

Vid lavendeldoft och faluröd

Jag tar helg, med ändrade planer. En sak i taget, en dag i taget, och så att försöka göra det bästa av den.

Planterar några vita klematis, en blå, får jord under naglarna, sol på kind och massor av vind i håret. 

Ni vet den där pojken som jag har, han med känselspröt!

Nog luktade han sig som alltid till min sorg! Min förstfödde, han, med de långa känselspröten.

Vi gråter, nu, tillsammans, stora tårar, och många, över fina, finaste farmor Ruth, och hans egen pappa Christian. Vi pratar om alla de som är döda, till kvällstoaletten, de i himlen, enligt hans egen tankeföreställning, P:s mamma Märta, som tar hand om alla de andra, Bosse, Pippis och Bambis mammor, min morbrors döda hund, och hans tidigare katter...

I bläck står det nu skrivet, om än inte svart

Han är så glad, så glad, och lycklig, efter att ha varit på Öppet Hus på sitt kommande boende, och kontraktsskrivningen, nu ikväll, med chefen (Notera: Stort, mycket stort!) på det särskilda boendet, vår mätning av lägenheten, prat om möblering.

Hur ska jag då kunna berätta om det dödsbud som jag precis har fått? Det att hans högt älskade farmor Ruth, hon som var hans gammelfarmor, hans pappas farmor, inte längre finns. De som hade ett alldeles särskilt band, till varandra, med vidöppna hjärtan.   

Jag gråter, mina stora tårar, över en fantastisk person och vår medmänniska, i smyg, tänker att det som man inte vet, det lider man ju faktiskt inte av, och att jag berättar, för honom, först, imorgon.