"Mamma Märta" har lämnat oss. Vi sörjer, saknar och minns! Döden har åter kommit oss nära.
Viktor pratar död, så där självklart och rakt på som barn brukar göra när dom tillåts att göra det, leker död, och ritar vad han kallar för stopp i mängd (läs: kors) vilka han sedan ringar in och gör en samling av. Han funderar över huruvida hon ska slå sig på rumpan eller inte, när och om hon ramlar ner från himlen, och bekymrar sig över att dom på sjukhuset inte visste att hans farmor faktiskt tyckte allra bäst om att ha lite lockigt hår.
I Gustavs värld oroar man sig enbart för de som finns kvar här på jorden, de sörjande och ledsna. I himlen har man det ju bara bra, tillsammans med Pippis och Bambis mammor, och hans egen pappa C.
Känner med er och sänder en massa kramar till er alla! Sköt om er så gott det bara går!
SvaraRadera