lördag 8 november 2014

Ibland blir jag avundsjuk på...

...alla dom som har ett jobb som man inte tar med sig hem efter arbetsdagens slut, såväl mentalt som rent praktiskt. Mina arbetsuppgifter tar aldrig slut. Det finns alltid mer kvar att göra.

Ärligt talat är det inte bara ibland som jag är avundsjuk på det!

Detta var den 8:e av Onekligens bloggrubriker för november.

3 kommentarer:

  1. Igårkväll när vi satt i rummet och tittade på tv, så sa jag till pv att .., vet du, jag tänker nästan alltid på jobbet, i alla fall om jag ska arbeta dagen därpå. Egentligen är det ju helt onödigt; mitt yrke är ett sånt som man verkligen KAN släppa när man går hem för dagen.
    Men min hjärna fungerar inte så. Jag tänker på allt möjligt .., låste jag nu noga .., larmade vi .., få se nu i morgon..., då börjar jag med brödet och sen tar jag ...! Jag fattar det inte och det har alltid varit så.
    Bara när jag var sjukskriven i 3 månader .., DÅ, tänkte jag inte en enda sekund på jobbet. Pv släpper det helt när han kommer hem, särskilt i år när han har så lättsamma elever.

    SvaraRadera
  2. Jag lan inte ta hem mitt jobb praktiskt men ibland mentalt. Det går i perioder. Beror på om det är mycket att göra eller inte. Det är betydligt bättre nu än för några år sedan!

    Läraryrket är tufft men allt hemmaarbete. Varför är det så måntro?

    SvaraRadera