onsdag 14 oktober 2015

Jag skyller allt på televisionens varande!

Stor son, han har ringt mig dagligen, mellan tre och 97 gånger beroende på humör och dagsform, sedan det att han flyttade till det där särskilda boendet, i juni förra året.

Jag flyttade inte med hans teve dit, då jag var rädd för att han då inte skulle umgås med de andra, i det där gemensamma utrymmet och rummet, där alla kanaler och kontroller redan finns. (Om isolering, om än att den är självvald, tycker jag nämligen icke!)

Jag har varit utsatt för påtryckningar, minst sagt, av såväl honom som personal, men hittills stått pall. Till hans födelsedag, den 26:e september, då han inte önskade sig något annat än en teve, föll jag dock till föga! 

Sedan dess har han sammanlagt ringt mig hela två gånger... 

I helgen ska han sova över hos sin mormor. Amen!

2 kommentarer:

  1. Haha ....! Ja, lite trist (eller mycket för dig, kanske) är det ju, men jag förstår honom ,-)

    SvaraRadera
  2. Ja vad ska man säga....TV eller telefonsamtal det är frågan.
    Jag har en syster som bor på särkilt boende.
    Så det där med 3 till 97 ggr det känner jag igen. Härrom dagen blockerade jag hennes telefonnummer en dag, jag höll på att bli tokig. Sen blev jag "tokig" över att jag tillfälligt blockerade....
    Det är banne mig inte lätt att vara människa o göra rätt.

    SvaraRadera