Sedan när blev det min sak?

Om träning, om så för hälsan är trist, och den nu mycket nödvändiga rehabträningen av mitt skit- och hopparknä går minst sagt trögt, då är ju ursnygga tights en absolut måsteköp, för en soffpotatis, inför det årliga föräldrapasset på barnets karateträning. Eller inte?

Man kan ju tycka att barnets far, som ju skryter om sina tidigare insatser i denna gren, tillsammans med skidåkartalang i klass med Torgny Mogrens, hög simmarkompetens, och ett förflutet som kustjägare, typ idolsoldat, borde erbjuda sig frivilligt till just sådana saker...

Hur som helst slår och sparkar den här trötta bildlärartanten faktisk ganska så hårt, levererar sannerligen i sådant som touch fight! 

Vi motar här aprilvädret med bubbel

Mellan hagel och snö, pollenallergi, då dricker vi här bubbel, just bara för att. En dag i taget, och så att försöka göra det bästa av den!

Det är inte bara och alldeles enkelt

Han vill så gärna ha ett betyg redan till sommaren, trots det att han aldrig tidigare har varit i närheten av något som ens liknar skolämnet bild. Han, som nu tillsammans med många andra, enligt Skolverkets riktlinjer, ska prövas mot hela kursens mål och kunskapskrav. Jag försöker att förklara, att han tyvärr inte är i närheten, trots det att han arbetar hårt, och verkligen försöker. Han vill inte acceptera och förlika sig med det!  

Jag anar att han egentligen är bra mycket överårig, också då han enligt egen utsago säger sig ha arbetat dryga tio år som byggnadsarbetare i Iran, efter sin ensamma flykt från Afghanistan, men det är det Migrationsverkets sak att bedöma, alls inte min.

Hur som helst är det inte bara, eller alldeles enkelt, för någon av oss!

En apriltisdag i bilder

Idag är det åter dags för mig, och många andra, att ta Ett Foto I Timmen!

Vid midnatt, då orkar jag några få sidor i min bok.

Vid sexsnåret, då ser det här inget annat än kaffet och ekot.

Vid sjusnåret, då hoppar jag i skor för svullna fotleder.

Vid åttasnåret, då kopplar jag in den här, och öppnar upp för bildmontagens mycket magiska värld.

Vid niosnåret, då är det bra mycket mer spännande än vad jag faktiskt kan visa.

Vid tiosnåret, då vill den här sköna bönan absolut vara med på bild.

Vid elvasnåret, då arbetas det, mer eller mindre flitigt, med offentlig konst.

Vid tolvsnåret, då fotograferar visst någon annan med min kamera, mycket stolt sin skulptur.

Vid ettsnåret, då rusar jag till en elevvårdskonferens.

Vid tvåsnåret, då är jag så glad att vi till slut, efter månader av kamp, fick ihop en liten bildberättelse.

Vid tresnåret, då håller jag på att kaffedöden dö.

Vid fyrasnåret, då har vi arbetslagat oss färdigt.

Vid femsnåret, då spanar jag in lite nytt potentiellt undervisningsmaterial.

Vid sexsnåret och sjusnåret, då är jag i samtal, och har inte möjlighet till det att fotografera.

Vid åttasnåret, då sladdar jag in på vår gårdsplan och ser solen!

Vid niosnåret, då samlar jag rester...

Vid tiosnåret, då skriver jag minnesanteckningar.

Löskokta ägg, sol och fågelsång

Någon har på grund av snarkning fått sova på soffan några nätter, muttrar nu över bråkig dator och trilskande diskmaskin. Någon annan, som inte tycker sig ha tid att göra matteläxan sin, är jublande glad över det, att den nionde säsongen av Doctor Who nu äntligen finns på Netflix. Den tredje ska idag komma hit på visit.

Själv känner jag att antihistamin, mot pollen, tillsammans med god nattsömn, löskokta ägg, sol och fågelsång, gör mig gott, riktigt gott!

Varför hetsa upp sig?

Så här i bråda tider av många Nationella prov, då kan elever, i drabbade årskurser, känna sig stressade och pressade, oroa sig en aning. Hushållets nioåring, han gör det absolut icke!

I torsdags berättade han vid middagsbordet, att dom kanske hade haft ett nationellt prov i skolan under dagen, där de hade ritat något som han för oss inte vidare kunde förklara. Vid närmare eftertanke trodde han därför att detta kanske bara hade varit en övning, inför. (Det var det muntliga nationella provet i svenska!)

Idag har han tydligen haft ett nationellt prov i matematik, men så mycket räkna tyckte han dock inte att det var! "Det var en kub och ett rätblock, sedan mest bara något som typ liknade Sänka skepp."

En aprillördag i bilder

Det är åter dags för mig, och många andra, att ta Ett Foto I Timmen! Funderade länge på att inte delta, då det känns som att varje sådan dag, här, är sig i princip exakt lik, men...

Vid åttasnåret, då är jag inte på humör, då han som snarkat sig ljudligt och gott genom natten omöjliggör en sovmorgon genom att nu dunka frenetiskt i den trasiga ugnsluckan... 

Vid niosnåret, då börjar kaffet göra sitt.

Vid tiosnåret, då hänger det över mig! Omdömen ska skrivas in och publiceras på nätet.

Vid elvasnåret och tolvsnåret, då...

Vid ettsnåret, då serveras jag lunch mitt i arbetet, och rynkar först, mycket otacksamt, näsan min åt fiskpinnar. (Där fanns också färskpotatis, reumolad, grönsaker och sallad, så... Vem är jag att klaga?)

Vid tvåsnåret och tresnåret, då...

Vid fyrasnåret, då sitter jag kvar där än, dock nu med en påminnelse om kommande arbetsveckas viktigaste uppdrag.

Vid femsnåret, då...

Vid sexsnåret, då läggs här upp mat på fat. Panerad kotlett med risonirisotto och tomatsallad.

Vid sjusnåret, ja snarare kvart över, då har jag knappat klart för idag, och tar mig ett varv i vår trädgård innan mörkret. 

Vid åttasnåret, då packar jag upp garnet till det som skulle ha varit min påskstickning.

Vid niosnåret, då undrar vi om vi har sett det här avsnittet tidigare. Det har vi!

Vid tiosnåret, då försöker vi att hänga med i fortsättningen på den där franska.

Vid elvasnåret, då kryper vi till säng, med var sin god bok.