Barnvakt

Gustav vill verkligen att Viktors rum ska bli beboligt, så till den milda grad att han erbjöd sig att vara barnvakt under tiden som jag fixade med rullgardiner och gardinstänger. Det var dock inte så lätt som han från början hade trott. Viktor var nämligen inte så särskilt road av att se på Peter Pan, och han tröttnade ganska så snart på att rita...

Lillebror ville bara ha kuddkrig och hitta på hyss, och barnvakten blev ganska så trött på det efter ett tag. Då kom han på den perfekta leken! Dom skulle leka dagis.

På dagis vilar man nämligen, och vilar man inte så får man ägna sig åt lite stillsamma aktiviteter.

Regeringens gåvor

Överallt i media så debatteras nu den gåva som regeringen har gett till vår kronprinsessa på hennes trettioårsdag. Vad vet jag, kanske är det en rötmånadsnyhet, eller så är det verkligen en fråga som intresserar det svenska folket i gemen?

Just ingenting alls

Jag tyckte inte att jag hade gjort något särskilt idag, just ingenting alls faktiskt, men så började jag att summera min söndag. Jag har läst både morgontidningen och kvällstidningen riktigt ordentlig, hunnit med ett månadsmagasin och en halv bok. Jag har kokat flera litrar saft och snoppat fem kilo krusbär, serverat ett antal mellanmål och lagat kvällsmat. Jag har hämtat Gustav på Korttids och jagat efter blomster på tre plantmarknader. Jag har gjort högsommarfint i tre krukor och två blomlådor, spelat dataspel med Gustav och kört med bilar tillsammans med Viktor, sett på nyheterna och sporten, skakat välling, läst sagor och bjudit på kvällsfika... Återstår bara just ingenting alls av den här dagen, men än att få pojkarna i säng, se den norska dokumentären på tvåan, läsa en liten stund och ge P en godnattpuss.

nu vill jag sjunga dig milda sånger

Jag har läst sakta, sakta så att den inte skulle ta slut. Den var alldeles, alldeles underbar...

Krusbär

Det var något som föll den lille kräsne i smaken! Smaskade glatt kring bland krusbärsbuskarna, tyckte att mamman var larvig som ville portionera ut dem i lagom stora bitar, och lät sig inte ens störas av dom vassa taggarna.

Möten

Idag mötte jag en av mina första elever. En mycket speciell liten dam, charmigt krävande, och musisk som få. Nu var hon så gott som vuxen, lugn, tjusig och elegant, och långt ifrån den där lilla virrpannan i kalasbyxor och gummistövlar som jag kände. På en punkt var hon dock sig fullständigt lik... Hon ropade mitt namn så det ekade i omgivningarna!

Dagens andra möte som etsat sig fast i mina tankar, var med en för mig helt främmande person. Det var med en liten kille i tioårsåldern. Vi sa just inget till varandra, men det var hans sätt att agera som gjorde mig glad. Hans öppna blick, leende och kroppspråk gav mig faktiskt framtidstro.

Nu ska det bli ordning här!

Jag rensar, sorterar och slänger... Viktor ska äntligen få tillträde till sitt rum, och det har ju fram till nu mest bara fungerat som allmän avstjälpningsplats. Där har helt eller halvt ouppackade flyttkartonger stått tillsammans med allt det där som man inte riktigt vet vad man ska göra av. Det blir dock en viss råttan på repet effekt. Vissa saker ska in i linneskåpet, och det som finns i linneskåpet måste då flytta ner i klädkammaren, och det som finns i klädkammaren måste då in under trappen, och det som finns under trappen måste då flyttas ut i förrådet, och det som finns i förrådet måste då ut i garaget, och det i garaget måste vi se till att ta till tippen... I morgon är tippen stängd! Jag rensar, sorterar och slänger...