Idag mötte jag en av mina första elever. En mycket speciell liten dam, charmigt krävande, och musisk som få. Nu var hon så gott som vuxen, lugn, tjusig och elegant, och långt ifrån den där lilla virrpannan i kalasbyxor och gummistövlar som jag kände. På en punkt var hon dock sig fullständigt lik... Hon ropade mitt namn så det ekade i omgivningarna!
Dagens andra möte som etsat sig fast i mina tankar, var med en för mig helt främmande person. Det var med en liten kille i tioårsåldern. Vi sa just inget till varandra, men det var hans sätt att agera som gjorde mig glad. Hans öppna blick, leende och kroppspråk gav mig faktiskt framtidstro.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar