Plötsligt slog det mig

Först igår, vid tiosnåret på kvällen, slog det mig att vi kunde gå och lägga oss. Det var faktiskt möjligt! Det har tagit mig en hel vecka att begripa, att mina barn sover så dags.

Om nu detta håller i sig, jag vågar inte ropa hej, så kan jag kanske om tre veckor (Det sägs att det tar 21 dagar att skapa sig en ny vana!) somna innan midnatt och få vakna av inget annat än väckarklockan. Det är mer än arton år sedan som det begav sig.

Den där Plankan

Plankan är ju ingen större nyhet i träningssammanhang, men nu har även P och min pappa noterat fenomenet. Kan det vara gubbmagarnas omfång, eller är det kanske självaste Olga som väckt deras intresse?

En liten lyssnarbetraktelse

Flera av årets sommarpratare poängterar att de vuxit upp på Lidingö, i ett höghusområde på Lidingö. Jag vill minnas att jag hört det även tidigare år. Hävdelsebehov?

Nobelpriset i medicin

Tro det eller ej, men idag har jag faktiskt kunnat böja på det där illa inflammerade lillfingret för första gången på över en vecka. Smärtan är helt borta, och rodnaden likaså.

Kanske att jag skulle ta och smörja in mina fotleder med något riktigt sött innan det att jag går ut imorgon?

Vem stör vem?

Dom la till precis bredvid oss, vid samma lilla klipphäll i viken. Upptäckte att vi hade barn ombord, som kunde störa deras fridfulla tillvaro, men tröstade sig med att han ju ändå snart skulle komma att somna... En del straffas hårdare, och mycket mer direkt, än andra!

Utan ankare i skärgården

Någon, och det var inte jag, skickade just i vårt ankare utan att ha det förankrat. Det komplicerar sannerligen skärgårdsseglandet!

På strå och i frysen

Här träs bär på strå den här sommaren, stoppas direkt i munnen eller läggs på yoghurt. Samlaren i mig börjar ha lite dåligt samvete, och syltburkarna skramlar tomma, så några litrar måste frysen i alla fall få.

Reklamation

Jag skulle vilja be att få reklamera helgvädret! Av dagens utlovade badväder syns det absolut inget. Vi har mest bara mulet, och så blåser det storm.

Uppdaterar mig på sommarpratandet

Fixar med den där tvätten, som ju aldrig tar slut, plockar, torkar, städar, och lagar lunch. Lyssnar på helgens Sommar i P1, då annat just då kom emellan.

Sébastien Boudet träffade mig rakt i hjärtat med sitt fina prat, som var tankeväckande, rofyllt och mycket poetiskt. 

Thorsten Flinck var väldigt spretig, stundtals riktigt bra. Han är nog inte någon sådan, som kan passera en helt obemärkt förbi.

Bilden lånade jag här!

Växelvis boende och varierad kosthållning

Idag gör vi inte många knop på hemmaplan. Konstaterar att vi haft några kontrastrika dagar, både vad det gäller bryggor och kök, och att det ena inte var sämre än det andra. 

 

Powermonkey eXtreme, min räddare i nöden

En förutsättning för seglatser, det är ju givetvis att man kan ladda sin iPhone, sin iPad, Viktors Nintendo, ett och annat kamerabatteri, och så någon av hushållets bärbara datorer. Därav en Powermonkey eXtreme, nu i vår ägo!

Matchresultat

Är det landsförräderi, det att intressera sig mer för resultatet i matchen England-Ukraina?

Studentens lyckliga dagar

När jag själv tog studenten, då var jag bara sååå lycklig. Jag hade mina allra bästa vänner utanför skolan, en mycket aktiv fritid, ett välbetalt sommarjobb, lägenhet på gång, och kom in på precis alla de utbildningar som jag hade sökt till. (Att jag sedan hamnade på lärarutbildningen, som jag ens inte hade valt, det är en lång och helt annan historia... Jag blev ju tokkär den försommaren som det begav sig, och ville helt enkelt inte lämna stan!) Arbetsmarknaden var finfin, och de omkring mig som ville annat, de fick en andra chans på Komvux.

Idag tar många ungdomar studenten, på samma gator som jag, och det utan någon som helst framtidstro.

Sverige

Det här var ju så fantastiskt fint, på alla sätt och vis! (Hittade också fram till hennes blogg, där hon skriver i inlägget det där som jag tänker.)

IRL

Jag blir ju bara alldeles glad och varm, när det kommer fram någon för mig okänd läsare av den här sidan, som ger sig tillkänna och byter några ord. Men samtidigt också fasligt blyg och generad, vilket gör att jag säkert kan uppfattas som besvärad. Jag tänker mycket sällan på att jag faktiskt har läsare här, och har inte själv berättat för vänner och bekanta att jag är en liten del av bloggosfären.

Jag jobbar på att våga kommentera på bloggar som jag har följt i flera år. Nu också det att göra precis samma sak IRL. Har under den senaste tiden ramlat på flera för mig välkända bloggare i olika sammanhang, men inte sagt det där som jag skulle vilja säga.

I fredags var ni två, för mig tidigare okända, som gjorde min dag genom att våga. Tack!

Lagt ner

Jag har lagt ner den här helgen. Det var som vanligt den minsta bullen i påsen som blev över till mig. Den som också är lite bränd.

Personlig, men inte privat

Hon frågade mig plötsligt, om jag kommer att glömma henne. Jag svarade, det kommer jag absolut inte att göra, och tog mig teatraliskt mot hjärtat. Så fnissade vi ett tag, och fortsatte med det som vi var där för att göra.

Jag önskar så, att jag hade kunnat berätta, vad just hon, faktiskt har gjort för mig.

Betygen, betygen, betygen...

Astrid Lindgren och hennes syster, de inledde visst sina telefonsamtal med "Döden, döden...", för att ha den biten avklarad.

I dessa dagar inleder jag och mina lärarkamrater allt med "Betygen, betygen, betygen..."!

Framöver

Så här på kvällskvisten kostar jag på mig lite dystra tankar. Om en månad går mitt vikariat ut, och det känns så attans trist. Tur i oturen då, att jag brukar trivas på det stora hela, var än som jag faktiskt befinner mig! Saken är bara den, att det nu känns som att jag yrkesmässigt hittat hem.

Rörd till tårar

Om han bara visste, hur glad som han gör en trött gammal bildfröken *gråter en skvätt*:

 

Tack för alla roliga Onsdagar vi har haft!!! Jag är nöjd med mitt betyg och det finns bara en jag kan tacka. Och det är dig! Tack Kattis!