En kolossal Something Silver

Kanske minns någon min Something Silver, som i tvättmaskinen växte sig kolossal? Jag ska ge mönstret ett nytt försök någon gång, för jag gillar det verkligen, men då med en tvättad provlapp.

Adressaten är inte den som dom tror

Genom åren har han fått många inbjudningar på posten, vår Gustav, gällande sådant som elitsatsningar i fotboll och avancerade rymdgymnasiestudier, vilket ju alls inte är något för honom. Jag tar inte illa vid mig, som jag vet att en del föräldrar till funktionshindrade barn och ungdomar gör, utan brukar tänka mig det scenariot precis så som han är. Jag fantiserar fritt, fnissar högt, och föreställer mig hur det faktiskt skulle kunna se ut med just honom på plats!

Nu när han ska fylla arton år, då har han fått brev av självaste kyrkoherden med anledning av att han inte är döpt. Han välkomnas att göra så, med tillägget att han annars tyvärr inte får ställa upp i kyrkovalet. Han har också brevledes informerats om och bjudits in till mönstring.

Kyrkofullmäktige skulle utan tvekan bli lite svängigare med Gustav närvarande, med mer fokus på frågor som kaffet och musiken, och kanske vore det också karaktärsdanande att göra lumpen innan det att det är dags för den dagliga verksamheten och gruppboendet... Hur förhåller sig försvarsmakten egentligen till LSS?

Jag ska ju sluta att vara sur och bitter, men...

I helgen hade jag ju önskat att jag kunde vara med på En helg för alla sinnen på Ateljé Norrgården, min lokala garn- och ostlangare, men det vill inte vår familjekalender. Gustav behöver få vara hemma efter att ha tillbringat de sista två helgerna på Korttids (En liten krock mellan sommarschemat och hans ordinarie.), Viktor ska mycket motvilligt börja på simskola, och så ska vi ju också.... Jag får hoppas på att det blir ett återkommande arrangemang!

Please, Please, Please

Det kan mycket väl vara så, att en fin kamrat till mig nu befinner sig i Italien. Det kan mycket väl också vara så, att hon fyndat skönaste jeansen någonsin åt mig.

//Hon som för tillfället låter alla sina fina kjolar vila sig på galgarna, till förmån för jeans och mysbrallor

Bilden, och jeansen, har sitt ursprung här!

Plötsligt slog det mig

Först igår, vid tiosnåret på kvällen, slog det mig att vi kunde gå och lägga oss. Det var faktiskt möjligt! Det har tagit mig en hel vecka att begripa, att mina barn sover så dags.

Om nu detta håller i sig, jag vågar inte ropa hej, så kan jag kanske om tre veckor (Det sägs att det tar 21 dagar att skapa sig en ny vana!) somna innan midnatt och få vakna av inget annat än väckarklockan. Det är mer än arton år sedan som det begav sig.

Skolfotograferingar

När jag tittar tillbaka på skolfoton, av grupper som jag har haft genom åren, är det alls inte samma elever så som jag känner dem. De är så stylade, uppklädda, fixade, friserade och välkammade, att deras fantastiska personligheter alldeles kommit bort.

Av den anledningen skickas mina killar sådana här dagar till skolan precis så som de brukar, i jeans och någon vältvättad favorittröja, med håren lite morgonrufsiga på ända.

...och där kom febern!

Jag vaknade med tungt huvud och riktigt ond hals. Gradvis steg också min kroppstemperatur. Jag avskyr att ha feber!

Måndagsbilder

Det är åter dags för mig att ta Ett Foto I Timmen. Fler som gör samma sak just idag, det hittar man här!

Vid midnatt, då kryper jag ner under täcket tillsammans med min bok. 

Vid sexsnåret, då delas det köpeäpplen till dagens fruktstund. Den lille är väldigt noga med etiketten!

Vid sjusnåret, då är det något som han bara måste se på Bolibompa.

Vid åttansåret, då rings det in, och barnen ställer upp sig på led.

Vid niosnåret, då hittar jag dessa under min morgonpromenad.

Vid tiosnåret, då är jag nästan hemma.

Vid elvasnåret, då uppdaterar jag mig på nyheterna i den senaste versionen av Dreamweaver. (Här knackas det inte kod!)

Vid tolvsnåret, då äter jag lunch och pratar i telefon, samtidigt som jag rensar svamp på altanen.

 Vid ettsnåret, då bringar jag reda i finanserna.

Vid tvåsnåret, då postar jag brådskande brev. Upptäcker försent att just den lådan är tömd för dagen!

Vid tresnåret, då lämnar vi våra sommarlån och hänger en stund på bibblan.

Vid fyrasnåret, då packar vi upp ryggsäcken, och jag börjar att klia mig frenetiskt i hårbotten.

Vid femsnåret, då sitter han åter på sin plats, med hörlurarna på, och väntar på att middagen ska serveras.

Vid sexsnåret, då är vi så upptagna med att äta lax, potatis, skarpsås och broccoli, att jag alldeles glömmer bort att fotografera.

Vid sjusnåret, då har han möblerat om för att få den bästa platsen framför filmen.

Vid åttasnåret, då pratar vi om att killar som snart fyller arton år, och då tänker gå ut på stan och dricka öl, de måste faktiskt byta ut sin våningssäng mot något bättre.

Vid niosnåret, då läser vi både Glossas Café och Gittan gömmer bort sig, och säger att Pija Lindenbaum hon är ju bara för bra.

Vid tiosnåret, då dricker jag te och besöker andras EFIT.

Vid elvasnåret, då står jag på bron och förfasar mig över höstmörkret. 

Det tackar vi för!

Filmen Piraterna gick i 3D på alla biografer nära oss, vilket gjorde att vi inte kunde se den med tanke på Viktors besvärliga synfel. Nu har vi sett den på dvd, tyckte väldigt olika om den, någon gillade storyn skarpt och någon annan enbart animationen, men det var dock ett gyllene tillfälle för mig att få sticka färdigt min halskrage.

Den där Plankan

Plankan är ju ingen större nyhet i träningssammanhang, men nu har även P och min pappa noterat fenomenet. Kan det vara gubbmagarnas omfång, eller är det kanske självaste Olga som väckt deras intresse?

Inget ont om pedagogerna

Med tanke på mitt förra inlägg. Inget ont sagt om pedagogerna! De är idel vänliga ögon och glada munnar, och jag förmodar att de gör sitt bästa möjliga.

"Nu är Viktors mamma här, kom"

Nog för att ytan är stor, barnen många och pedagogerna ganska så få, men det känns allt lite märkligt att de anropar varandra i walkie talkies när man kommer för att hämta på fritids. Jag är ju som både tidsanmäld och väntad.

Kvällens tv-tablå

Jag vill inte se på bortskämda ungdomar, gamla Robinsondeltagare i nytagning, eller vad någon äter i mängd. Absolut inte på pensionärer som dansar mogendans, super till och knullar runt på ett specifikt hotell i Spanien! Jag valde Psykakuten.

Jag ramar lite till

En av mina favoritbilder av Modigliani råkade visst också få följa med hem från en museishop i Stockholm, trots att hon absolut inte är något för Gustavs väggar, så nu sitter hon där i sin blå klänning och funderar på var som hon gör sig bäst. 

Uppåt väggarna

Gustav ska få lite nytt i sitt rum, trots det att han inte är så överdrivet förtjust i förändringar, och idag ramar jag därför bilder. Det är inte så enkelt att hitta rätt till någon som är både stor och liten på samma gång, men vissa saker går hem i alla läger. Vi gillar särskilt Liu Bolins Supermarket#2 från Invisible man!

Fotriktigt

Jag har dom redan i rött, och suktar nu i höst efter svarta. Man ska vara snäll mot sina fötter!

Följ länken för bildkällan.

Det underlättar ju inte precis

Det underlättar ju inte, i allt det där jobbiga nya, att han idag blev getingstucken i nacken där. Förra veckan fick han en fästing, på exakt samma ställe, i dubbel bemärkelse.

Långsam söndag

Den här dagen är som gjord för långsamma aktiviteter hemmavid. Idag vankas det därför Pulled Pork till middag, och jag tänker mig en potatissallad med cheddarost, salladslök och gröna äpplen till det, grillade majskolvar med kryddsmör, och kanske, kanske, kanske också egenbakade tortillabröd. 

Den här lördagen

Någon i hushållet har fått ont i örat. En är på Korttids. Någon annan tror att den gångna veckans förkylning och luftvägsinfektion nu heter lunginflammation. Själv har jag fikat ute på stan, i hela fem timmar, tillsammans med en av mina bästa vänner. Jag har också bakat bröd.

Augustifredag i bilder

Idag är det åter dags för Ett Foto I Timmen. 

Vid sexsnåret, då tar jag några djupa andetag på bron. Funderar på vad vädret har att bjuda på idag?

Vid sjusnåret, då vänder jag mig om och undrar huruvida jag ställde in självutlösaren, och det hade jag ju gjort.

Vid åttasnåret, då gråter han så förtvivlat att det är stört omöjligt att klistra fast ögonlappen, och jag går sönder inuti. Det där med att börja i förskoleklassen och på fritids, det är för oss riktigt tufft.

Vid niosnåret, då har jag passat på att helghandla innan rusning.

Vid tiosnåret, då visar jag någon det som inhandlades under gårdagen.

Vid elvasnåret, då tar jag mig en frukt.

Vid tolvsnåret, då ringer det minsann.

Vid ettsnåret, då suckar jag mest bara till nyheterna. Följer särskilt upp den här!

Vid tvåsnåret, då transporterar vi oss vidare. Skjutsar till en bil som varit på service.

Vid tresnåret, då hämtar jag på fritids. 

Vid fyrasnåret, då berättar han precis allt vad som utspelar sig i dagens skörd av bilder.

Vid femsnåret, då avnjuter vi en mycket välsmakande Brie.

Vid sexsnåret, då värmer solen plötsligt vårt vardagsrum. Det bjuds på popcorn och cola. Han har valt film.

Vid sjusnåret, då läser jag textremsan högt. Kapten Jack Sparrow, han är ju bara för bra! Eller?

Vid åttasnåret, då har jag repat upp den där sjalen som nu i princip var färdig. Jag kom på att jag vill ha just det mönstret i en annan färg, och just den färgen i ett annat mönster.

Vid niosnåret, då fyller jag på mitt glas med det här husets röda.

Vid tiosnåret, då somnar han mitt i näsblodandet. Är han på gång att bli sjuk?

Vid elvasnåret, då lägger jag mig för att läsa i min bok. Den är alls inget vidare, trots flera goda rekommendationer, men har inte många sidor kvar. Längtar till nästa!