Med stormsteg mot vuxenlivet

Idag har vi äntligen träffat en läkare i klass med doktor Suzanne på barnhabiliteringen. Synd då bara, att han från och med nu betraktas som vuxen, min Gustav, och därmed skrivs ut!

Jag har varit kompledig, för att ombesörja det hela. Vård av barn, det är nu, tyvärr, ett minne blott, trots det att han inte, på något vis, kan hantera sådana här saker på egen hand, och heller så aldrig kommer kunna att göra. 

Boken, där jag skriver in alla mina måsten, borden och skullen, på jobbet, den har trots det, bara fyllts på. Precis som den Post It-bunt, som sorterar det viktigaste, vår väg in i (det så kallade) vuxenlivet.