Lika som bär

Vid närmare eftertanke så är Magnus Uggla ganska så lik min egentliga kille... Kaxig, kortväxt, och vansinnigt förälskad i sin fru!

Magnus Uggla

Skulle faktiskt kunna tänka mig att gå på hans konsert i höst, men det enbart för att höra på mellansnacket... Surfa in på hans blogg!

Utmanad!

Jag har blivit utmanad av J.:

(Regler: Den som blir utmanad skriver ett eget blogginlägg som innehåller åtta fakta eller vanor om en själv. I slutet av inlägget utmanar bloggaren åtta nya personer. Glöm inte att lämna en kommentar om utmaningen i deras kommentarrutor på deras bloggar, så att de vet att de har blivit utmanade.)

1. Jag konsumerar dagligen stora mängder av koffein och nikotin. Kaffe, snus och CocaCola är mina stora laster i livet. (Kaffet har jag dragit ner på rejält, men det landar ändå på en åtta till tio muggar... Har en prilla General Portion under läppen från det att jag vaknar tills dess att jag går och lägger mig... Dagsransonen av CocaCola ligger på 2 litrar.... Om det inte var så farligt och så motbjudande, skulle jag med glädje även röka Vita Blend som en borstbindare!)

2. Jag vet egentligen inte varför jag blev lärare. Hur som helst så trivs jag med mitt jobb, och är bra på det som jag gör.

3. Jag rodnar varje gång jag slänger något som egentligen skulle kunna återvinnas bland restavfallet.

4. Jag skäms inte för att emellanåt vilja dricka på tok för mycket rödvin, tjuvröka för en kväll, och svänga mina lurviga till en riktig schlagerdänga.

5. Jag har ett stort behov av att få vara för mig själv, och tycker om att vara ensam med mina egna tankar.

6. Jag träffade P i baren på Harrys... Vi tycker båda att det är lite besvärligt att det just var där som vi träffades. Är inte VI lite bättre än så? ;)

7. Jag har inget emot att folk säger vare sig mongoloid eller mongo. Tar det inte personligt, och ser det heller inte som kränkande gentemot Gustav.

8. Jag har inget lokalsinne, eller det lilla som jag har är uruselt. Kan hamna precis var som helst, utom då dit jag ska.

Utmanar: Er som jag lämnar ett avtryck hos...

Drömyrke?

Jag drömde en högst märklig dröm i natt! Jag var nämligen Sveriges svar på Martha Stewart. Min dagliga teveshow var en stor succé, dubbades direkt på både spanska och tyska, och jag gav också ut en hel rad med exklusiva och lyxiga månadsmagasin. Jag var väldigt tjusig, klädde mig både smakfullt och elegant, och styrde mina medarbetare och mitt imperium med järnhand.

Kände mig rätt nöjd över nattens hantverk när jag vaknade. Jag hade, trots redaktionsmöten och långa förberedelser inför morgondagens direktsändning, hunnit med att trycka mitt eget presentpapper tillsammans med Salam Al Fakir, sytt ett mycket smart blöjetui till Charlotte Perellis dyra skötväska, och bakat ljuvligt söta cupcakes tillsammans med Linda Skugge och hennes flickor.

Middagssömnen

Jag hade fått för mig att Viktor skulle vara hjälpt av att både kunna sova middag ute i vagnen och inne i sin egen säng. Målet var att han skulle sova lika gott var han än befann sig, och jag satte därför igång med det stora "sova middag inne i spjälsängen projektet" förra veckan... Varför? Fråga mig inte, för det var inte en av mina mest briljanta idéer, en ganska så korkad sådan faktiskt... Han har sovit alldeles utmärkt i vagnen under bigarråträdet eller utanför köksfönstret på dagarna, och vi har åkpåsar och vagnattiraljer för precis alla tänkbara insektsangrepp, väderlekar och temperaturer.

Vi har haft en projektvecka med minst sagt dålig (Rent av obefintlig!) middagssömn, en trött och grinig bebis, och en lika trött och grinig mamma. Varför?

Idag fick Viktor nog! Efter lunchen så kröp han ut till vagnen i hallen, slog ihop ögonen innan det att vi passerade ytterdörren, och sov sedan två timmar ute i den friska luften.

Gustav tycker

På begäran! Gustav själv verkar trivas alldeles utmärkt med tillvaron, även om det är mycket som är nytt, jobbigt, tröttande och lite rörigt. Taxichaufförerna är verkligen superduperbra, och dom har redan vunnit hans hjärta. I skolan och på fritids är det "bra och roligt", "alla är snälla", och så lägger han till att "Alla tycker att Gustav är fin!". *ler* Gissar att skolköket inte håller någon vidare klass, för han har nämligen inte pratat om maten en endaste gång... Dom "stora killarna" i nian är dom nya idolerna. ( På gott och på ont i mammas ögon!) Dom verkar ha lärt honom någon slags "hiphophälsning" som han försöker sig på tillsammans med P här hemma. Hälsningsritualen i sig är väl i och för sig rätt så gullig, men jag ser samtidigt att han övar sig på amerikanska gangsterposer framför spegeln på kvällarna...

Det är mycket nu!

Ny skola, nytt fritids, omorganisation på Korttids, nytt taxibolag och nya chaufförer, mer än mycket för Gustav och oss andra. Idag börjar min kurs på universitetet, imorgon är det ungdomsgården på kvällen, och på onsdag är det föräldramöte... Sjukgymnasten vill ha besök två gånger i veckan, och så ska Viktor socialiseras på den öppna förskolan. Stort hus och stor trädgård, tvätt, storhandling och sopsortering... Har dygnet verkligen bara tjugofyra timmar?

För att överleva, och hålla stressnivån på en hälsosam och kreativ nivå, så håller jag nu på att strukturera upp min tillvaro. Jag gör som på jobbet, har redan tagit itu med ramarna, och ritar nu på ett bra och hållbart schema. Trollar fram lite luft, tid för vila och umgänge, och känner att det här nog ska gå vägen.