Ingen vidare vind i våra målarsegel

De mörka molnen ser idag ut att innehålla åska, det blåser friskt och det regnar.

Det att måla det stora huset

Faluröd är inhandlad, och liften är på plats. Nuuuuu kör vi!

En julisöndag i bilder

Idag var det ju återigen dags för mig, och många andra, att ta Ett Foto I Timmen.

Vid sjusnåret, då väcks jag av att vi draggar. De som la till alldeles bredvid oss där i den fridfulla viken, störde och stördes, de hade också krokat fast sitt ankare i vårt.

 Vid åttasnåret, då befinner vi oss någonstans där på sjökortet.

 Vid niosnåret, då går vi för motor.

Vid tiosnåret, då har vi också fått upp ett segel.

Vid elvasnåret, då roar Nintendot.

Vid tolvsnåret, då börjar det bli allt trängre om saligheten.

Vid ettsnåret, då siktar vi vår hemmahamn.

Vid tvåsnåret, då längtar någon hem.

Vid tresnåret, då måste vi stanna för att tanka.

Vid fyrasnåret, då äter vi på bästa tänkbara snabbmatshak.

Vid femsnåret, då rundar vi precis staketet och ser att huset vårt står kvar.

 Vid sexsnåret, då är jag på snabbvisit i den lilla centralorten.

Vid sjusnåret, då packas det ur och upp.

 Vid åttasnåret, då uppdaterar jag mig på nyhetsfronten.

Vid niosnåret, då namnar jag höstkläder som i dagarna mellanlandat på en bensinmack nära oss.

Vid tiosnåret, då inviger jag mitt OS-tittande.

Vid elvasnåret, då lockar filmen Superhjältarna på iPaden.

Vid tolvsnåret, då är det dags för ett kapitel högläsning.

Vem stör vem?

Dom la till precis bredvid oss, vid samma lilla klipphäll i viken. Upptäckte att vi hade barn ombord, som kunde störa deras fridfulla tillvaro, men tröstade sig med att han ju ändå snart skulle komma att somna... En del straffas hårdare, och mycket mer direkt, än andra!

Andra saker som man kan göra utan sjöstället på

Här stickas också på en strumpa och läses långsamt i en bok.

När man vägrar sjöställ för en dag

Idag vägrar vi sjöställ och fleece, har legat kvar här i viken och bara haft det bra. Försöker att överlista abborrarna som gömmer sig så retligt under skrovet. Ännu så länge leder de stort!

Hedenhös i skärgården

Vägen till denna lilla fina vik, den har varit både hård och väldigt lång. Hade jag bara haft sinnesnärvaro, och iPhonen i fickan, då hade ni fått se oss slåss om utrymmet på en annan klipphäll med en flock hornbeklädda Hedenhöskor och deras kalvar...

Ankare och trerätters

Ett nytt ankare är införskaffat, och samtidigt hamnade vi också i en gästhamn med förträfflig restaurang. Vad sägs om piggvar med skirat smör, kokt ägg, färskriven pepparrot och dillslungad potatis? Friluftslivet får nu vänta tills imorgon bitti.

Utan ankare i skärgården

Någon, och det var inte jag, skickade just i vårt ankare utan att ha det förankrat. Det komplicerar sannerligen skärgårdsseglandet!

Kanske åker vi åt fel håll?

Iklädda sjöställ, fleece och mössor, tar vi oss fram.

Vi som tänkte oss sol

Vi lämnade solen på slätten och möttes av en rejäl regnskur. Just typiskt!

På strå och i frysen

Här träs bär på strå den här sommaren, stoppas direkt i munnen eller läggs på yoghurt. Samlaren i mig börjar ha lite dåligt samvete, och syltburkarna skramlar tomma, så några litrar måste frysen i alla fall få.

Om än inte mycket, så stickas det

Jag har egentligen fyra ärmar att sticka, men tänker att de gör sig riktigt bra framför sändningarna från kommande olympiska spel. Roar mig därför med en Windward av Heidi Kirrmaier, i ett Malabrigo Sock som legat länge, och den verkar få både form och struktur.

Reklamation

Jag skulle vilja be att få reklamera helgvädret! Av dagens utlovade badväder syns det absolut inget. Vi har mest bara mulet, och så blåser det storm.

Det där tråkiga rensandet

Vi må skämmas, men det har faktiskt hänt, att vi har kastat kantareller då ingen av oss orkat rensa. Idag gick dock inget till spillo, och det där tråkiga underlättades av dagens sommarprat, kvällssol på altanen, goda vänner på visit, det att serveras tapas och cava i halvtid, och sedan att ha glada barn lekandes omkring. Vi har delat med oss till andra, och har nu två kilo över i  mycket välrensat skick.

Tillsammans

Tillsammans, i mormors soffa.

Dagens elvakaffe

Vid elvasnåret hade vi redan hittat så mycket kantareller att vi var lyriska, så då passade vi på att dricka kaffe där på fiket i vår svampskog. 

Godaste bullarna

Han tycker verkligen att jag bakar världens godaste bullar.  De gör sig sannerligen mycket bra då man ska fira något, men också då man behöver finna lite tröst. Vi sitter riktigt nära, myser, fikar, och pratar så där förtroligt som man bara kan. Innerst inne i, då vill jag att det för alltid ska vara precis just så!

Jag listar lite

Vad har du på dig?

Jag har på mig puffiga 3/4-jeans från Noa Noa, ett armylinne av okänd härkomst under ett fantastiskt dito i patchwork från Desigual. Utanpå detta har jag en jeansfärgad kofta i trikå, från den tiden då H&M hade en lite lyxigare avdelning som hette BK. (Är den då typ 20 år gammal?)

Hur mår du?

Känner mig ärligt talat ganska så låg. 

Vad önskar du just nu?

Det att få mig lite sol på nästippen min.

Vad har du ätit idag?

Frukosten bestod av kaffe och snus, men förstärktes sedan av havregrynsgröt och några smörbullar. En pizza med oxfilé, färska tomater, sparris och bea, det var min lunch, och till middag tryckte jag i mig en rejäl pasta med en rent lyxig köttfärssås. Lite nötter, kex och en mycket god ost, sågs som snacks framåt kvällskvisten.

Vad ska du göra imorrn?

Jag tänker mig att leta efter både herr och fru Kantarell, hämta hem killarna mina, och sedan framåt kvällskvisten vara barnvakt.

Och på söndag?

Då ska jag enligt väderleksrapporten förmodligen uppsöka en sjö. 

Vem saknar du?

Mina pojkar, som just i natt sover över hemma hos sin mormor.

Senaste köp?

Försenade födelsedagspresenter till min mamma. Gustav vägrade att för egna pengar betala sin ytterst traditionsenliga!

Vad skrattade du senast åt?

Viktor, som drog en Bellmanhistoria med poäng.

Vad grät du senast åt?

Dagens fina sommarprat med Elsa Billgren.

Vem sov du senast med?

En sprattlande och stånkande Viktor.

Vad läser du just nu?

Fortfarande Himmel över London av Håkan Nesser. Har sannerligen inte fått många sidor lästa i sommar!

Senast sedda film?

Kung Fu Panda 2. En ganska så trevlig liten historia.

Vilken svordom använder du mest?

Helvete!

Vem var den senaste som ringde dig?

En god vän.

Har du dejtat någon av en annan religion?

Jepp!

Senast 3 inkomna sms?

Ett långt ett från Telia som varnade om åska, "Hm...!" skickat av P, och "Du är bäst!" från en mycket god före detta arbetskamrat.

Vilket var ditt favoritämne på gymnasiet?

Litteraturhistorian gjorde världen begriplig.

Vilken är din favoritfrukt?

Persika och persika, sedan banan.

Vilka kändisar har du blivit jämförd med?

Mycket smickrande både Liv Tyler och Elle Macpherson!

Vad är du rädd för?

Att något illa ska hända mina barn.

En person du tycker är snygg?

Bono är ju en gammal kärlek som jag har.

Blir du lätt svartsjuk?

Inte det minsta!

Din favoritkaraktär ur en serie?

Hyacint i Skenet bedrar.

Vem skrev senast åt dig på facebookchatten?

Jag är väl snart den enda som inte har ett konto där...

Vilket språk hade du velat lära dig?

Varför inte franska?

Vart vill du åka just nu?

Jag tror att Skopelos skulle göra sig fint i dagsläget. Eller kanske ändå Paris?

Vad önskar du dig i födelsedagspresent?

Jag har ju precis fyllt jämna år, utan att för den sakens skull fira, och fått den där länsstolen från Norrgavel som jag suktat så efter, den där fantastiska gjutjärnsformen och ett alldeles eget persikoträd, så vad mer kan man då önska?

Nöje

När tillvaron är som mest hektisk, och vardagen tar över helt, då brukar vi skoja och säga att det är det enda nöje som vi har kvar här på landet. Det att njuta av den fantastiska utsikten, kvällssolens sista strålar på bron, tillsammans, i sällskap av en iskall öl eller ett glas riktigt gott vin. 

Tankeläsare

-Du måste ha läst mina tankar, utbrast vår lunchgäst lyckligt idag.

Tankeläsare eller inte, jag tror mig i alla fall om att sitta på några säkra kort när det kommer till att mätta femåringar.

Runt hörnet

Alldeles runt hörnet väntar ett nytt läsår. Även på mig, fast att jag i dagsläget inte vet vad jag då ska göra. 

Nu får det lov att vara slutregnat!

Till och med gruset är less på allt regnande, och har beslutat sig för att inte ta emot mer. Vi som har hus, altan, och staket som måste målas. Vad ska vi göra?

Meditativt

Det mest meditativa i livet mitt, det är allt min ek. Den ger djup åt mina andetag, och vingar åt mina tankar.

Efter den är det nog stickandet, som håller mig från galenskapen. 

Jag drömmer dock om att hinna med även yogan och måleriet!

Det mullrar

Här varvas de mörka molnen och åskskurarna, med en strimma av sol och ljusblått skimmer. Detta såväl ute som inne. 

Den lille mullrar igång under en mysig ritstund vid köksbordet, och får snart den stora att blixtra till. Några kallar det för syskonkärlek, själv menar jag att det är oväder.

Jag andas djupt och räknar till tio

Den store är trött på lov och ledighet, vägrar allt. Den lille är mycket dramatisk, sexårstrotsar. Eremiter är de båda, vill helst vara hemma, bara vi. Jag går ut i trädgården, andas djupt, räknar till tio, samlar kraft, stoppar några mogna bär i munnen och tittar ut över allt det vackra.  Det regnar.

Uppifrån

Jag tänkte först inte vara med i Ulrikas andra fotoutmaning. Just nu hinner jag absolut inte med att ta de bilder som jag faktiskt vill ta, och har överhuvudtaget inte tid till att redigera. Men i dagens samlade skörd, som bara tittas och trycks i farten, hittade jag ju ändå någonting som lämpade sig väl för dagens tema, så... I tanken kan man skapa precis det som man vill, och det är nog på den nivån som jag får ta mig an detta. 

 

Utsikten uppifrån oss, fram till ravinen, om man kryper riktigt nära för att som idag höra vinden sjunga högt i grödorna.

Kroppen till min kofta, som stickas uppifrån och ner. Den som jag nog också tar och vänder ut och in.

Uppdaterar mig på sommarpratandet

Fixar med den där tvätten, som ju aldrig tar slut, plockar, torkar, städar, och lagar lunch. Lyssnar på helgens Sommar i P1, då annat just då kom emellan.

Sébastien Boudet träffade mig rakt i hjärtat med sitt fina prat, som var tankeväckande, rofyllt och mycket poetiskt. 

Thorsten Flinck var väldigt spretig, stundtals riktigt bra. Han är nog inte någon sådan, som kan passera en helt obemärkt förbi.

Bilden lånade jag här!

Händer

Min mammas och Gustavs. 

Gustav och jag deltar i Ulrikas fotoutmaning den här veckan, och fler som gör samma sak det hittar du här!