Med all rätt

Ikväll är jag, hela  sanningen att säga, en riktig bitterfitta! Den här helgen skulle ha varit bara min, men av den bidde det inget. Jag är med all rätt såväl arg, sårad som riktigt jävla besviken.

Han sover!

De senaste dagarna har hushållets sexåring somnat redan vid halvniosnåret, vilket är sensationellt med tanke på att hans sovklocka annars brukar ringa först lagom till midnatt!

Jag tänder ljus, tar mig ett glas vin, och landar i soffan med senaste numret av Lantliv. 

Det tackar vi för!

Filmen Piraterna gick i 3D på alla biografer nära oss, vilket gjorde att vi inte kunde se den med tanke på Viktors besvärliga synfel. Nu har vi sett den på dvd, tyckte väldigt olika om den, någon gillade storyn skarpt och någon annan enbart animationen, men det var dock ett gyllene tillfälle för mig att få sticka färdigt min halskrage.

Tidig fredag

Det är fint att hämta tidigt, ha hela eftermiddagen tillsammans utan några som helst måsten, bara skrota runt och vänta in mysigaste kvällen. Höstplanteringar, dammsugare och återvinningsstationer kan vänta!

Den där Plankan

Plankan är ju ingen större nyhet i träningssammanhang, men nu har även P och min pappa noterat fenomenet. Kan det vara gubbmagarnas omfång, eller är det kanske självaste Olga som väckt deras intresse?

Varför?

När man kör bil i 40 minuter, för ett möte som tar tretton,  och mötet resulterar i något som enkelt kunde ha hanterats via mail, då undrar man.

Imorgon minsann

Det regnar, och det känns allmänt ganska så trist. Vi står uppe i fönstret och beundrar hans solrosor, som nu sent omsider bestämt sig för att gå i blom. Bestämmer att imorgon, då tar vi minsann fredag, så tidigt som vi bara kan!

Inget ont om pedagogerna

Med tanke på mitt förra inlägg. Inget ont sagt om pedagogerna! De är idel vänliga ögon och glada munnar, och jag förmodar att de gör sitt bästa möjliga.

"Nu är Viktors mamma här, kom"

Nog för att ytan är stor, barnen många och pedagogerna ganska så få, men det känns allt lite märkligt att de anropar varandra i walkie talkies när man kommer för att hämta på fritids. Jag är ju som både tidsanmäld och väntad.

Kvällens tv-tablå

Jag vill inte se på bortskämda ungdomar, gamla Robinsondeltagare i nytagning, eller vad någon äter i mängd. Absolut inte på pensionärer som dansar mogendans, super till och knullar runt på ett specifikt hotell i Spanien! Jag valde Psykakuten.

Jag ramar lite till

En av mina favoritbilder av Modigliani råkade visst också få följa med hem från en museishop i Stockholm, trots att hon absolut inte är något för Gustavs väggar, så nu sitter hon där i sin blå klänning och funderar på var som hon gör sig bäst. 

Uppåt väggarna

Gustav ska få lite nytt i sitt rum, trots det att han inte är så överdrivet förtjust i förändringar, och idag ramar jag därför bilder. Det är inte så enkelt att hitta rätt till någon som är både stor och liten på samma gång, men vissa saker går hem i alla läger. Vi gillar särskilt Liu Bolins Supermarket#2 från Invisible man!

Fotriktigt

Jag har dom redan i rött, och suktar nu i höst efter svarta. Man ska vara snäll mot sina fötter!

Följ länken för bildkällan.

Det underlättar ju inte precis

Det underlättar ju inte, i allt det där jobbiga nya, att han idag blev getingstucken i nacken där. Förra veckan fick han en fästing, på exakt samma ställe, i dubbel bemärkelse.

Windward

Windward var ett roligt och snabbt mönster med struktur, och den spännande formen gör att man kan ha den färdiga sjalen ungefär precis hur som helst. (Mycket bra för mig som är usel på att knyta, och sedan lyckas att ha på mig stycket, så där snitsigt!) Stickad i Malabrigo Sock, ett favoritgarn. 

Påbörjad halskrage

Det kan vara så, att jag nu har hittat ett mönster som jag gillar till det garnet i den färgen. En cowl, som ska snos två varv kring halsen.

Långsam söndag

Den här dagen är som gjord för långsamma aktiviteter hemmavid. Idag vankas det därför Pulled Pork till middag, och jag tänker mig en potatissallad med cheddarost, salladslök och gröna äpplen till det, grillade majskolvar med kryddsmör, och kanske, kanske, kanske också egenbakade tortillabröd. 

Den här lördagen

Någon i hushållet har fått ont i örat. En är på Korttids. Någon annan tror att den gångna veckans förkylning och luftvägsinfektion nu heter lunginflammation. Själv har jag fikat ute på stan, i hela fem timmar, tillsammans med en av mina bästa vänner. Jag har också bakat bröd.

Augustifredag i bilder

Idag är det åter dags för Ett Foto I Timmen. 

Vid sexsnåret, då tar jag några djupa andetag på bron. Funderar på vad vädret har att bjuda på idag?

Vid sjusnåret, då vänder jag mig om och undrar huruvida jag ställde in självutlösaren, och det hade jag ju gjort.

Vid åttasnåret, då gråter han så förtvivlat att det är stört omöjligt att klistra fast ögonlappen, och jag går sönder inuti. Det där med att börja i förskoleklassen och på fritids, det är för oss riktigt tufft.

Vid niosnåret, då har jag passat på att helghandla innan rusning.

Vid tiosnåret, då visar jag någon det som inhandlades under gårdagen.

Vid elvasnåret, då tar jag mig en frukt.

Vid tolvsnåret, då ringer det minsann.

Vid ettsnåret, då suckar jag mest bara till nyheterna. Följer särskilt upp den här!

Vid tvåsnåret, då transporterar vi oss vidare. Skjutsar till en bil som varit på service.

Vid tresnåret, då hämtar jag på fritids. 

Vid fyrasnåret, då berättar han precis allt vad som utspelar sig i dagens skörd av bilder.

Vid femsnåret, då avnjuter vi en mycket välsmakande Brie.

Vid sexsnåret, då värmer solen plötsligt vårt vardagsrum. Det bjuds på popcorn och cola. Han har valt film.

Vid sjusnåret, då läser jag textremsan högt. Kapten Jack Sparrow, han är ju bara för bra! Eller?

Vid åttasnåret, då har jag repat upp den där sjalen som nu i princip var färdig. Jag kom på att jag vill ha just det mönstret i en annan färg, och just den färgen i ett annat mönster.

Vid niosnåret, då fyller jag på mitt glas med det här husets röda.

Vid tiosnåret, då somnar han mitt i näsblodandet. Är han på gång att bli sjuk?

Vid elvasnåret, då lägger jag mig för att läsa i min bok. Den är alls inget vidare, trots flera goda rekommendationer, men har inte många sidor kvar. Längtar till nästa!

Imorgon väntar huvudstadens finfina utbud

Imorgon ska jag, tillsammans med trevligt och intresserat sällskap, besöka vår huvudstad. Vi ska hänga lite med både Yoko Ono och Sally Mann, låta systemkameran komma till användning på gator och torg, och sedan ta resten av dagen precis som den kommer. Jag får till och med någon form av ekonomisk ersättning för detta!

Det så kallade sunda livet, enligt oss

I vår familj innebär det sunda livet att man fortfarande får ta två portioner av köttfärslimpan med gräddsås till middagen, men absolut inte tre, och mer motion innebär att man väljer att gå istället för att ta bilen till byskolan och fritids som ligger bara kilometern bort då man har möjlighet. Det är allt det där onödiga som nu ska bort, som att äta OLW:s ostbågar i tid och otid, likaså latmasken.

Nu är festen slut!

Nu när sommaren närmar sig sitt slut, då är det ju inte längre fest och semester vareviga dag. Detta ska vi nu försöka att komma ihåg under veckans alla vardagar. Bort ska frosseriet, och in ska motionen! Fyra av sju ska man väl ändå klara av? Vi får väl se hur länge som det varar...

Den stora höstrensningen har börjat

Igår rensade jag friskt bland smycken och klockor, hårspännen och snoddar, sparade bara det som jag faktiskt använder, och lite sådant som jag av olika anledningar inte förmår mig att göra mig av med. Ikväll gav jag mig på skafferiet, och imorgon blir det nog linneskåpet.

En liten lyssnarbetraktelse

Flera av årets sommarpratare poängterar att de vuxit upp på Lidingö, i ett höghusområde på Lidingö. Jag vill minnas att jag hört det även tidigare år. Hävdelsebehov?

Grötfrukost och duggregn

Så börjar det bli vardag, med grötfrukost och duggregn. Ryggsäckarna packas om, då viktiga lappar, frukt och idrottskläder också ska med. Vi kramas hejdå, säger ha det så bra. Taxin kommer som den ska. Vi tränar på det där med att cykla på två hjul, till skolan i byn, iklädda regnkläder.

Uppropad



Så var han då uppropad, i förskoleklassen. Den som jag ska lära mig att inte kalla för lekis. Det sjöngs Var bor du lilla råtta? och berättades Prinsessan på ärten med hjälp av numrerade bilder på flanellografen, utövades motorisk träning till ljudet av en raspig kasettbandspelare, och så blev barnen bjudna på glass samtidigt som vi föräldrar informerades om sådant som sjukanmälan och fruktstund, under den timme som vi var där. Givetvis diskuterades också trafiksituationen på skolområdet i morgonrusning!

Imorgon hoppas jag på att de tar tag i det där med att hänga upp kläderna sina, för där har vi alldeles gått bet.



Dallas

Dagens snackis, där som jag befann mig, det var Dallas. Jag tyckte inte att det var bra då det begav sig, och jag ska absolut inte titta ikväll.

Uppdaterar

Han fick exakt det kvällsfika som han hade beställt till slut! Pappan föll, alternativt orkade inte låta bli, servade och serverade.

Kanske att jag då skulle kunna få lov att beställa ett glas vin och en rejäl fotmassage?

Särskild service

När man har haft kalas är det ju nästan som ens födelsedag, och då tycker någon att han kan kräva särskild service.

En beställning på kvällsfikat är lagd, innehållandes rostat bröd med ägg. Brödet ska dock bara ha smör på sig, och kanterna ska visst skäras bort. Ägget ska delas i form av gula och vita, för han gillar ju faktiskt mest bara vitan. Vid sidan, på kanten, kan vi lägga en tjock skiva gurka, och det är säkrast för oss att vi inte bara gör den låtsastjock.

De mycket trötta föräldrarna, som städat, pyntat och bakat, barnkalasat i timmar, städat igen och erbjudit middag, de hör inte på. De är nämligen själva i behov av lite särskild service!

Lugnet före stormen

Nobelpriset i medicin

Tro det eller ej, men idag har jag faktiskt kunnat böja på det där illa inflammerade lillfingret för första gången på över en vecka. Smärtan är helt borta, och rodnaden likaså.

Kanske att jag skulle ta och smörja in mina fotleder med något riktigt sött innan det att jag går ut imorgon?

Man slänger inte böcker. Eller?

De har tagit över ett mycket stort rum, de där hyllorna med böcker, och jag tänker att vi snart ska göra oss av med hela rasket på något vis. Jag vägrar ägna fler av mina lediga dagar åt att dammsuga dessa, och vill nu skapa plats och utrymme för aktivitet. I det gamla stallet har vi fler titlar, i staplade banankartonger, och arbetsrummet rymmer ännu de som vi faktiskt återkommer till. Ska vi öppna boklada eller stå på loppis, eller kanske kränga dem i klump till någon friskola som är i desperat behov att ett skolbibliotek?

Vi varierar kosten

De kan komma från Hjälmaren och från Vättern, eller som idag från ett gammalt stenbrott.

Stucken eller stungen?

En geting stack mig nyss. (Oavsett vad man nu säger att den gör!) Den prickade precis den illa inflammerade mellanleden som jag nu har i mitt vänstra lillfinger. Var det slumpen, eller retade också den sig på den röda svullnaden?

Sandvargen

Sandvargen, av Åsa Lind, det är en så rackarns fin bok. Alldeles utmärkt för en sexåring och hens föräldrar! Vi läste ut den för ett bra tag sedan nu, men den återkommer ändå i våra samtal. 

Sandvargen kallar blåmärken för modighetsmedaljer. Igår fick Viktor en liten sådan, då han tränade cykling ända in i en rabatt. Idag frågade han om man kunde få modighetsmedaljer även inuti.

En dag i taget

När livet skaver, då får man ta en dag i taget och försöka att göra det bästa som man kan av den. På vår väg den här morgonen, då fanns det solvarma jordgubbar att stoppa i munnen.

Slarvigaste stickerskan av dom alla

Inte nog med att jag råkade klippa av just de två trådar som jag inte hade fäst, med en mycket ful lagning som följd. Den ser efter en omgång i tvättmaskinen ut att bli gigantisk! 

Så snart som de två koftor som jag har i stickpåsarna nu är färdiga, vilket lär ta evigheter då min sticklust för tillfället är som bortblåst, då har jag för avsikt att faktiskt börja med dom där provlapparna...

Pappersarbete och sommarprat

Ägnar mig åt pappersarbete idag, och lyssnar samtidigt på missade sommarprat. Lars Lerins sparade jag medvetet, för att kunna lyssna alldeles i lugn och ro. Hans program fick göra mig sällskap över lunch, och det var precis så som jag hade önskat mig, likt någon av hans akvareller.

Som amerikanska blåbär

Han tyckte att det var lite bättre, den andra dagen, men grät sig ändå förtvivlat till sömns. Jag hoppas nu på samma utveckling som våra amerikanska blåbärsbuskar har haft. De där ynkliga, sura små karten, som det inte verkade bli just något av, de tar sig, får vackrare och fylligare färg, ett allt sötare innehåll för var dag som går. De bytte plats, slokade, men hämtade sig med hjälp av rätt gödsel och lite värme.

Jag vet att det säkert blir bra, men...

Första dagen på fritids. Han vill absolut kramas redan i bilen innan det att vi går in, så att vi har det som gjort. När jag går, då omfamnar han ändå mina långa ben, både hårt och länge.

När jag kommer på eftermiddagen, då blir han så glad! Berättar på väg hem att det bara har varit sådär, att han varit för sig själv, inte just lekt med någon, och att han har känt sig alldeles, alldeles ensam.

Mot kvällen gråter han, blir arg, är alldeles förtvivlad, säger att han inte vill vara där mer, och att han alls inte vill ha några nya kamrater.

Vi försöker peppa honom, pratar om hur kul som det snart kommer att bli, och säger att många barn kanske fortfarande är på semester.

Det skär i mammahjärtat, och inuti gråter även jag!

På vår väg hem

På vår väg hem stannar vi till i Mariefred. Killarna åker på en tur med gamla tåg, och jag njuter i lugn och ro av Linn Fernströms verk på Grafikens hus. Ljuvligt!

Jag kom som av mig

Om man nu tänker sig att dokumentera sin dag med hjälp av telefonen, då vore det ju väldigt klokt att se till att ha just den ordentligt laddad.

Vid sexsnåret

Vid femsnåret

Vid fyrasnåret

Vid tresnåret