Han tyckte att det var lite bättre, den andra dagen, men grät sig ändå förtvivlat till sömns. Jag hoppas nu på samma utveckling som våra amerikanska blåbärsbuskar har haft. De där ynkliga, sura små karten, som det inte verkade bli just något av, de tar sig, får vackrare och fylligare färg, ett allt sötare innehåll för var dag som går. De bytte plats, slokade, men hämtade sig med hjälp av rätt gödsel och lite värme.
Här hålls tummar och tår!
SvaraRadera