Mordutredarna

Vi suger ut det sista av semester och sommarledighet, och till det hör långsamma brittiska deckare.

Vem där?

Det är inte många som jag känner IRL som vet att jag har den här bloggen, min egen lilla vrå i cyberrymden, så döm om min förvåning när någon plötsligt söker sig hit, via sökmotorer, med ord som mitt och Gustavs pappas namn,  i kombination med diagnosen på hans sjukdom, andra små egenheter, sådant som passar oss, inget som här är beskrivet, sådant som få egentligen vet något om. Vem där?

För övrigt räcker det med att enbart söka på våra tilltalsnamn, märkligt nog, googla, uppenbarligen,  för att faktiskt hamna här.

Förälskad

Påminn mig gärna om en månad, eller två, men i dagsläget är jag kär i det där löpbandet, det som väntade dryga året på att överhuvudtaget monteras.

Dagens värv

Jag rensar och sorterar, slänger, visar ut sten- och pinnsamlingar till lekstugan, putsar fönster mellan skurarna. Under tiden lyssnar jag med stort intresse på Värvet.

Inte direkt väder för fönsterputs

Regnet har strilat precis hela dagen här hos oss, och trots att inga fönster blev putsade så bockades det av andra dåliga samveten. Någons garderober har rensats ur. Någon annans garderob har uppdaterats i rätt storlek. Den där saken från IKEA, som legat platt i sin kartong sedan jul, den är nu monterad. En tv har äntligen hittat till sin rätta plats. Gott så!

Ovillkorlig syskonkärlek

Lillebror sover när taxin anländer, ändå går han uppför trappan, viskar "Hej då, Viktor!", ler stort och varmt, vinkar och skickar slängkyssar.

Detta trots att en vaken lillebror hade sagt något i stil med "Hej då din bajskorv! Jag kommer inte att sakna dig en endaste sekund."

Baksidan av läsandets och skrivandets konst

Han är plötsligt väldigt intresserad av rökbomber, ljudar högt och letar fram bokstäverna på tangetbordet, önskar samtidigt att man kunde göra sig egna, och där på skärmen kommer det upp en film, ja flera, precis hur som just det går till.

För övrigt önskar han sig en kemilåda i födelsedagspresent, och vet redan allt om TNT.

Huset fulltaligt

Nu är alla hemma, huset fulltaligt och vid liv. Tvätt- och diskmaskin är åter i ständig rörelse, dammsugaren beredd.

Jag har införskaffat träningskläder i funktionsmaterial, och fått rådet av min sjukgymnast att växla mellan två par löparskor. Jag har ätit mannagrynsgröt, med jordgubbssylt och mjölk. Jag har hämtat beställda vinflaskor på Systembolaget, och då även plockat med mig en låda Hof. Jag har köpt presenter till den blivande sjuåringen, och förfasat mig över den slutsumman. Jag har storhandlat på Coop, och tänkt på det där med matlådor. Jag har svettats på det där bandet, och skrutit om det. Jag har googlat på Aronia, och bestämt ännu en gång att de där hemska buskarna måste bort. Jag har bokat färdtjänst, och kommit på att jag snart måste in med terminens skolskjutsschema. Jag har druckit kall öl på altanen i kvällssol, och prickat för kläder i H&M:s höstkatalog till killarna. Jag har bjudit på toast med sallad, och hävdat att det är mat. Jag har kramat på mina barn!

Hon rör på sig!

Andra dagen idag, med intervaller, av gå, lufsa, spring, och jag tror minsann att vi kommer att bli goda vänner det där löpbandet och jag.

Nu behöver jag bara investera i lite lämpliga träningskläder. Min enda sportbh har över tjugo år på nacken, var redan då lagad med säkerhetsnålar, och mina löpartajts lyckas jag bara med nöd och näppe att fortfarande klämma mig i.

Sköna söndag

Jag fortsätter med det att göra just ingenting, äter en grekisk bondsallad till lunch, igen, med tomater och gurka från växthuset, bläddrar i ett gammalt magasin, halvslumrar på soffan, lyssnar med ett halvt öra på sommarprat.

En julilördag i bilder

Idag är det åter dags för mig att ta Ett Foto I Timmen. Fler som gör samma sak, just idag, det hittar man här.

Jag hade egentligen andra åtaganden, men av det blev det inget, så... Jag är ensam hemma, ska göra just ingenting. Vilket händer ungefär i princip aldrig. Jag njuter!

Vid sjusnåret, då ger jag upp försöken att somna om, hämtar tidningen, tittar på den nymålade fasaden, och bestämmer att de där hemska buskarna ska bort.

Vid åttasnåret, då har jag tvättat ännu en i princip färdig kofta, och lagt den till samlingen på rumsgolvet.

Vid niosnåret, då inviger jag äntligen det där löpbandet som jag har.

Vid tiosnåret, då eftersvettas jag på altanen, tillsammans med te, äppelmust och en snus.

Vid elvasnåret, då slår jag mig ner på altanen tillsammans med en bok.

Vid tolvsnåret, då gör jag mig en sallad till lunch.

Vid ettsnåret, då läser jag ytterligare några kapitel.

Vid tvåsnåret, då passar jag på att uppdatera Gustavs dator.

Vid tresnåret, då plockar jag det som sedan mellanmål ska bli.

Vid fyrasnåret, då vaknar jag till av några riktiga åskknallar, ur min slummer, men av regnet ser jag inget.

Vid femsnåret, då vattnar jag i växthuset, som saknar tillräcklig ventilation i värmen.

Vid sexsnåret, då sätter jag mig en stund, igen. Man blir faktiskt fasligt trött av att göra just ingenting!

Vid sjusnåret, då lappar och lagar jag ett par av mina favoritjeans.

Vid åttasnåret, då pratar jag lite förtroligt med min ek.

Vid niosnåret, då bläddrar jag bland mönster på Raverly, som att jag skulle behöva mig ytterligare en kofta.

Vid tiosnåret, då ligger jag i soffan och slötittar på teven, orkar inte ens sätta mig upp för att fotografera.

Vid elvasnåret, då förflyttar jag mig vidare till sängen.

Hamnar dessa någonsin i garderoben?

Jag tvättar dessa koftor, och tycker att det är trist. Inser plötsligt att jag missat en knappkant!

Skammens rodnad

Han stod där utanför sin skåpbil och liftade, vid kanten av motorvägen, i hettan, då jag åkte till det stora köpcentrat.

Han stod där än, med tummen upp, i den tryckande värmen, där luften står stilla och dallrar ovanför asfalten, när jag efter flera timmar passerade i motsatt körriktning.

Jag vände inte om för att hjälpa honom. Jag vågade inte. Jag hade dömt honom enbart efter hans yttre.

Jag skäms, men det hjälper ju varken honom eller mig.

När man är ensam hemma

Man kan vakna kvart i tolv och äta brunch på altanen.

Man kan tvätta sofföverdrag.

Man kan åka till det stora köpcentrat, svalka sig i timmar och reafynda, om än till barnen.

Man kan få för sig att man någon gång ska testa det där med att fasta.

Man kan vinna en miljon.

Nu gjorde jag ju inte det, vann en miljon, men allt det där andra.

Simmandets alla konster

Han som vi under året har burit skrikandes under armen, tidiga lördagar, till simskolan på badhuset. Han simmar nu några meter, under vattnet, flyter som en sjöstjärna och vänder som en krokodil. Gott så! 

Plötsligt idag idkade han crawl, och tog sig nästan en kortsida på bassängen. 

Jag, imponerat:

- Inte visste jag att ni fick lära er crawl på simskolan!

Viktor:

- Det där, det har jag sett på tv.

En kväll i slutet av juli

Jag sitter på altanen, fäster trådar på ännu en sedan länge i princip färdigstickad kofta, lyssnar på Kulturradions röster om Hilma af Klint, och tänker att jag ska ta mig ett glas vin, eller kanske rent av två. Luften är frisk, det susar i grödorna, mullrar på håll. Vi har haft en fin eftermiddag på badet. Husets framsida är målad, och den där sista gaveln, den struntar vi faktiskt i, den här sommaren.

Semifinal

Jag ser på damfotbollen och fäster trådar, på koftor som varit i princip färdiga bra mycket länge nu. För länge. Sedan förra året. Typ.

Till finalen, då ska de minsann vara tvättade och blockade, redo för sina knappar!

(Med reservation då, för den som på förhand, för hand, ska sys med band, med tanke på sina tryckknappar... Kanske också för den som måste klippas isär?)

Pauslek

Igår var han så duktig, sysselsatte tålmodigt sig själv när vi målade på huset. Även idag går det fint, om bara mamman också leker en liten stund emellanåt.

Det faktiska vädret

Enligt SMHI är det uppehållsväder, här hos oss, idag. Vi har skurar. Just typiskt, när man är i husmålartagen!

Semesternöje, eller inte

Första fönstret är plastat, slamfärg och skylift på plats.

Torrsegling

Han har abstinens, och här ska målas hus.

En kväll i juli

Jag fäster trådar och lyssnar på Maria Svelands sommarprat. Någon sitter uppe på sitt rum och smackar, vill bara ha något litet gott. Någon annan sjunger det högsta som han kan, vill bara överrösta. En tredje fotograferar cavan i kvällssol, till ansiktsboken.

Som han har längtat

Äntligen slipper han det här med ledighet, han som föredrar sina rutiner, och får lov att åka till sitt fritids!

Ryggsäcken är packad, taxin på ingång, och vi har skrivit det som han vill i kontaktboken. Han tittar på bilder av sig och sina kamrater, ler stort, stryker med handen över personalens tidigare små meddelanden, läser deras namn, och skrattar gott.

Kanske är det åldern?

Kanske är det åldern, sommaren i fjol som alldeles regnade bort, eller mina medikamenter, men jag tål uppenbarligen inte längre solen, och mår inte bara gott av värme.

Njuter ändå den här fina sommaren, solen och värmen, i skuggan. Svalkar och läskar mig så gott som jag bara kan.

I skuggan

Hackspetten, och myrorna, arbetar idogt på, med de gamla stammarna i vår trädgård. Efter att ha grillat till lunch sitter vi alldeles loja i skuggan under ett parasoll, dricker iste och kalla öl, njuter sommar och semester.

Goda vänner och envisa ungar

När bara skalen av musslorna, och disken, finns kvar, efterrätten är uppäten sedan länge, då tar vi oss ett glas vin, till, och bara pratar och pratar.

Sexåringen tillbringade dryga sex timmar inlåst på toaletten, och stängde sedan omedelbums in sig i vårt sovrum. Kommer vi inte ihåg, att hundar faktiskt är släkt med vargen? (För övrigt så pratar han inte med människor som han inte anser sig känna personligen, och det kan lika gärna vara en av hans fritidspedagoger som våra nuvarande grannar, människor som han möter i princip dagligen. Den där blygheten, och envisheten, den gör mig alldeles matt!)

Finfrämmande och sturig son

Här har vi finfrämmande, av vår favoritgranne genom tiderna och hennes två små rara hundar. Sexåringen vår, han har låst in sig på toaletten, tillsammans med en iPad, popcorn och cola, vägrar komma ut, och har suttit där i timmar.

Att vara i otakt

Någon somnade efter ett, och krävde mitt sällskap. Någon annan gick upp före fem, och krävde mitt sällskap.  

En enärmad kofta

Några maskor nu och då, och vips har jag mig snart en sensommarkofta.

Allt det där som inte syns utanpå

Killarna är i otakt, sover omlott, och min kropp bråkar med mig, värre än vanligt, hinner och orkar just ingenting av det där som bara jag vill. Jag lägger ny färg i håret, i samma ton som jag brukar, noterar att jag fått färg av solen, trots mycket inomhusvistelse och solskyddsfaktor 30, målar tånaglarna mina varmt röda, och tänker att sådana små saker, utanpå, faktiskt gör gott, på sitt vis.

Att skapa sig tid

Någon fick precis som han ville, får sova en natt hos sin mormor, och någon annan tröttade jag under dagen, i värmen, ut på ett bad. (Med det inte sagt att han sover!) Kvällen min, den har ägnats åt lättläst.

En kvart om dagen

Jag lagar önskelunch, efter att ha lekt med LEGO hela förmiddagen, hjälper till med att ordna fram all rekvisita till "tejatern", ser på föreställningen som idag är i fyra långa akter, vispar mjukglass till mellanmål, bidrar med pysselmaterial, med hopp om att sedan få sitta där under parasollet, en liten stund, och läsa i min bok.