tisdag 6 maj 2014

Jag hyser hopp!

Innan jobbet var jag först på utskrivningssamtal från barnhabiliteringen, sedan på planeringsamtal, gällande den kommande dagliga verksamheten, och den stundande flytten.

I bilen, på min väg till jobbet grinade jag läppen av mig, av oro och stress, en för mig att-göra-lista, som nu är längre än någonsin annars.

Efter jobbet, och musiken, känns det om inte bra, i alla fall bättre.

7 kommentarer:

  1. Älskade unge tänker jag. Det är inte lätt när liten blir stol.

    Ska man göra allt på en gång? Både flytta och börja ny verksamhet. Det är ju många 19-20 åringar som bor kvar ett tag efter gymnasiet. Hoppas du inte tar illa upp angående min undran. En stilla undran förvatt lära.

    Små barn små bekymmer. Stora barn stora bekymmer passar bra in i tillvaron just nu.

    Styrketankar från mig!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ops.... Nä ingen stol lär han bli....
      Stor ska det ju vara :-)

      Radera
  2. Oj, så det griper tag i hjärtat!
    Det här måste vara som en förlossning, men på ett helt annat sätt.
    Som att lätta ankar och inte veta om det blir storm där ute på havet.

    SvaraRadera
  3. Förhoppningsvis kan du nu stryka några punkter på listan ( vilket är det mest uppmuntrande)

    SvaraRadera
  4. Ganska skönt att få göra sånt i fred i bilen, både skratta, gråta, analysera och lyssna på musik! Hoppas att allt blir bra...

    SvaraRadera
  5. Ganska skönt att få göra sånt i fred i bilen, både skratta, gråta, analysera och lyssna på musik! Hoppas att allt blir bra...

    SvaraRadera
  6. Bilresor är bra till mycket, en liten privat punkt i tillvaron.

    SvaraRadera