Mitt bidrag i stickamera:s uppifrån och ner KAL

Fotografen vill inte ha några goda råd från mig gällande skärpa, komposition och ljus, betackar sig för kommandon, så... Det ska jag sannerligen påminna honom om under våra gemensamma seglatser! Särskilt då det kommer till det att angöra en brygga. ;)

Jag ville ha en kofta som passade till min garderobs finfina gula och vinröda byxor. Då garnet, Debbie Bliss Donegal Luxury Tweed Aran, i färgen 360015, är något så vansinnigt vackert i sig, valde jag att göra det enklaste enkla, slätstickning och kanter som jag plockade upp i efterhand och stickade med en avig och en rät.

Garn och knappar är inhandlade här, och tydligare bilder på dessa hittar man på Instagram via #stickameraskoftkal.

Knappt och knäppt

Finfina knappar är ikväll inhandlade till mitt bidrag i stickameraskoftkal, och de ska nu bara också sys i, snarast möjligt, så att jag hinner med det att fotografera och publicera innan söndag.

Imorgon ska jag vårda sjukt barn, och måste då gå upp extra tidigt, även om natten skulle bli besvärlig, för att hinna skriva mycket noggranna instruktioner till en eventuell vikarie, som denne eventuelle eventuellt (Läs: mot all förmodan) följer. På måndag kommer jag eventuellt att få ta reda på elände och sanera min sal, i timmar, utöver mina ordinarie arbetsuppgifter. 

Väldigt mycket måndag

Jag åkte på det att vikariera, för en ledig kollega, under min arbetsveckas bästa planeringstid. Släpade mig till vattengymnastiken för pensionärer, och kände mig allt annat än stark. Handlade nödvändigheter, och upptäckte i kassan att betalkortet mitt plötsligt alls inte ville fungera. Köade sedan, tillsammans med motvillig och mycket sur åttaåring, länge, till matkassen vår, som var väldigt försenad, i regn och i snöslask, upptäckte att allväderkängorna mina också gjort sitt. Struntade i asiatisk färssås med ingefära, lagade istället pannbiff med lök och godaste gräddsåsen, vilket var ett lyckokast.

Nu inväntar jag tisdagen, med tillförsikt!

Hittills ett enda stort mörker

I höstas började jag av hälsoskäl att ta tag i det där med vardagsmotionen, igen, efter tjugo år som sönderstressad soffpotatis. Segdragna virusinfektioner som tog sin början i oktober, evighetslånga, som visade sig vara Mycoplasma, satte dock sedan tvärstopp för det hela.

Målet är att till sommaren, röra på mig minst trettio minuter, utöver, fem gånger i veckan. (Det är sannerligen ingen elitsatsning som jag ägnar mig åt!) Idag lufsade jag en halvtimme på löpbandet. Imorgon har jag för avsikt att gå på vattengymnastik.

Innan det att dagen tar fart

Någon får ett raseriutbrott, är nervös och orolig, ska prova på en för honom helt ny aktivitet. Någon annan blir vansinnigt irriterad, är den som ska skjutsa honom dit. En tredje lider av allvarlig hemhitlängtan, har för avsikt att intensivt och ofta meddela mig precis just det.

Jag rostar mig några smörgåsar, till, äter med ost och marmelad, hasar runt i pyjamas och morgonrock, viker tvätt, överväger knappval till min nu i princip färdigstickade kofta.

Man bör fira det som firas kan!

Någon har här namnsdag, har blivit rikligt uppvaktad. (Tack mormor för både peng och påminnelse!) Någon annan har halkat, slagit sig illa, har mycket ont i ryggen och svårt att gå. En tredje ringer från sitt nya boende, försäkrar sig om att få komma hem hit, till oss, på lördag.

Själv tar jag mig ett glas rött, och firar vinets dag! 

Jag sjunger matkassens lov!

Vi är här rätt petiga när det kommer till mat (Läs: mycket kräsna) tvekade och tvivlade länge, innan det att vi testade det där med av någon annan färdigplockad matkasse för arbetsveckan. Vi vill äta god och vällagad mat, av riktigt bra råvaror, och är ganska så duktiga på att själva få till det!

Nu har vi haft Citygross klassiska matkasse ett halvt år. (Vi är icke sponsrade, tyvärr, som någon anonym här trodde då jag hyllade Arlas mjukglass!) Nyttjar den som så, att om vi inte är överrens med smakerna i det av dem tänkta receptet, ungefär någon gång i veckan, då svänger vi ihop något som är bättre av huvudingredienserna. 

Det är befriande att komma hem efter en lång arbetsdag, läsa innantill och bara slå på autopiloten, laga och servera, istället för det att öppna kylskåpet och fundera på vad man då ska hitta på. Vi äter mer varierat, har sänkt våra matkostnader, rejält, minskat spillet, och har nu även alltid finfina lunchlådor. Befriande!

Trist tisdag

Den här dagen skulle jag kunna sammanfatta som hittills usel. Av den anledningen struntar jag i alla mina många måsten, kryper tidigt till sängs med en bra bok.

En januarisöndag i bilder

Det är åter dags för mig att ta Ett Foto I Timmen. Fler som gör samma sak, just idag, det hittar man här!

Vid halvåttasnåret, då är det inte längre någon idé att försöka somna om.

Vid halvniosnåret, då tar jag några djupa andetag på bron, innan det att P greppar stora kökssaxen och öppnar salong Ruggugglan, kapar en decimeter av mitt hår. 

Vid halvtiosnåret, då gör vi oss planer för dagen.

Vid halvelvasnåret, då sitter vi i bilen.

 Vid halvtolvsnåret, då hoppas det från trampolinen.

Vid halvettsnåret, då lockar en varm bastu.

Vid halvtvåsnåret, då hugger vi in på varsin pizza.

Vid halvtresnåret, då är vi på jakt efter en ny ryggsäck till Gustav.

Vid halvfyrasnåret, då har vi handlat mat och en tvättställning.

Vid halvfemsnåret, då viker jag tvätt.

Vid halvsexsnåret, då är jag på besök hos min förstfödde, diskuterar det där med tevens varande i lägenheten, eller inte...

Vid halvsjusnåret, då lämnar jag den lilla centralorten.

Vid halvåttasnåret, då förbereder jag morgondagens arbete, som även kommer att innebära uppstart av ett läsprojekt.

Vid halvniosnåret, då får naglarna mina en ny färg.

Vid halvtiosnåret, då hoppar jag i pyjamasen min.

Vid halvelvasnåret, då besöker jag andra som har dokumenterat sin dag i bilder.

Vid halvtolvsnåret, då läser jag i min bok. 

Mörkret har trots allt sin tjusning

Januariljuset, som visade sig här under förmiddagen, det avslöjade hushållets tillstånd. Dagen har därför gått i städandets tecken! Två rum fick sig varsin rejäl omgång, så det återstår nu bara fem, en klädkammare, två badrum och ett kök...

Efter det gräddade jag våfflor! 

Läget i Stickameras koft-KAL

Ännu så länge liknar det mest bara en tweedklump, då jag för tillfället har mycket ont om sticktid, men i sanning är det faktiskt en färdigställd kropp, på en förmodad blivande långkofta.

Jag har halsringning och knappkant kvar att göra! Knappar att välja och sy i, trådar att fästa, tvätt och blockning...

Tomma hot

Det är absolut inte sanktionerat av min chef, men... 

Idag tänkte jag ut det absolut värsta som skulle kunna drabba några av mina tonårsjuveler, och hotade dom också skarpt med det. (Det där med att skulla prata med klassföreståndare, ringa hem och sådana saker, det har som i dagsläget mindre effekt.) Blir det inte bot och bättring, total arbetsro för deras klasskamrater, då gör jag om deras schema så att de får komma sent på eftermiddagen, alternativt på helgen, och arbeta ensamma, i salen, med ämnet som överhuvudtaget inte verkar intressera, tillsammans med mig. 

Nästa vecka kommer jag att kunna höra suddgummin falla. Tro mig!

Mellanrum

En onsdag i januari, mellan två helger, mellan arbetsdag och kvällsjobb, mellan obesvarade och besvarade kommentarer här på sidan, likaså mail, mellan löneutbetalningar, mellan okry och kry, mellan gammal dator och en ny fullt fungerande, mellan latmask och vardagsmotion, mellan kropp och kantstickning på en kofta, mellan oläst och utläst, mellan stor sons sedvanliga FaceTime-samtal, mellan middagsmaten och kvällsfikat...

Vi slår upp ett glas rött och slår oss ner bakom varsin skärm, skapar mellanrum. 

En lördag i januari

Stor son kommer hit på visit, sitter en stund i soffan i sitt gamla rum, ringer till sin mormor och bokar tid för att få sova över där, där hemma hos henne, redan till nästa helg, serveras köttfärslimpa med riktig gräddsås, ketchup istället för lingonsylt, ser på skidskytte,  busar med sin mamma, ritar, väntar tålmodigt på färdtjänsten, tar sedan en hel massa med selfies, i hallen här, och åker sedan mycket nöjd, hem, till sitt eget.

Liten son har klippt håret sitt, det som han samtidigt sparar till långt, till hans mors stora förtret. Har efter det byggt oss en finfin snögubbe, tillsammans med sin far. 

Snöstorm har blivit till spöregn, och mycket hårda vindar. Vi eldar i spisen och dricker ekologiskt vin.

Vardagslunken

Det tar ju ett tag innan det att man kommer sig in i vardagslunken!

Mer vatten på den mycket försiktiga lilla kvarnen

Man kan väl säga som så, att vår egen lilla säkerhetsminister, inte längre har för avsikt att turista i Paris till sommaren... 

Det terrorhot mot den franska huvudstadens tunnelbana, som han hittills påtalat mycket intensivt, efter att någon gång ha hört talas om det på nyheterna, det hade vi precis, i alla fall någorlunda, lyckats prata bort!

Om superkrafter anhålles!

Låt mig säga som så, att envisa virus inte gör det hela bättre! Jag är trött, så trött, i kropp och i själ. Hittar ens inte ord till att försöka beskriva.

Idag har vi haft filmmaraton, jag och åttaåringen, med enbart superhjältar. Jag fick samtidigt sticka mig några varv. Gott!

Lov och ledighet, det är inte bara

Stor son ringer mig i dagarna ideligen från sitt nya boende, vill komma hem, till mig, alldeles trött och less på det att vara ledig, utan något särskilt att göra.

Liten son vill alls inte leka tillsammans med någon kamrat, bara vara hemmavid, göra just ingenting, dock, tillsammans med mig.

Jag äter därför lättsaltade Lantchips, ser på Vivian Maiers bilder, mitt i natten, ytterligare en gång, till.