lördag 12 maj 2012

Låt stå!

Vi har tomten vår full av gullvivor, och det är både ljuvligt och alldeles underbart!

På jobbet räcker det om jag skriver Låt stå!, för att få ha något viktigt kvar. Här hemma krävs det att jag håller P så långt, och så länge, från gräsklipparen som jag bara kan, och det är sannerligen inte bara och alldeles enkelt. Idag fick jag ta till brösttonerna då jag kom på honom fibblandes med bensindunken och Klippon vid det gamla stallet.


2 kommentarer:

  1. När vi bodde i radhus så hade vi prästkragar i gräsmattan. Så jag fick klippa gräset så jag kunde lämna små öar av prästkragar i trädgården.

    SvaraRadera
  2. Elisabet:
    Här blir det öar till helgen som kommer! Annars måste jag nog snart lära mig att slå gräset vårt med lie...

    SvaraRadera