måndag 18 juni 2012

Hur svårt kan det vara?

Här förvärvades det ju förra sommaren en segelbåt.  I P:s tankevärld seglar vi ännu så länge in i vackra solnedgångar. I min hjärna utspelar det sig något mer skruvade sällskapresescenarior.

Snart ska vi slussa en hel massa, hantera några broöppningar, och det under en viss form av tidspress...  Frågan är egentligen inte hur svårt som det kan vara, P han har ju varit med förr, utan frågan är om vi fortfarande kommer att vilja gifta oss med varandra efter det?

5 kommentarer:

  1. Ja, ungefär så där är det här också. Jag har betydligt livligare fantasi än pv och ser framför mig precis allt vad som kan hända under en längre seglats.
    Han kan få hjärtflimmer som utvecklas till hjärtinfarkt och faller omkull och slår huvudet i bommen och där står jag, som inte kan läsa ett sjökort och vi driver iväg och går på grund och båten kantrar och jag får ingen kontakt med yttervärlden och batteriet i mobilen har tagit slut och där ligger han som kan segla och jag hungrar ihjäl och hittas så småningom, stendöd, någon vecka senare. Förmodligen han också.

    Själv tror han att det ska gå hur bra som helst.

    SvaraRadera
  2. Elisabet:
    Då vet du på ett ungefär, hur som det är! :)

    SvaraRadera
  3. Ta inte ii så dant, damer!

    Vad gäller knepiga manövrar så ska man se till att man är nyäte. Och gärna utvilad.

    Då blir de inte onödigt knepiga. Att gå igenom det hela rent teoretiskt några gånger med mycket utrymme för "men vad händer om..."-frågor är också bra.
    Då har man ju gjort så gott man kunnat med förutseendet.

    @ Elisabet: I dina trakter är det väl "E4:an" på sjön. Ställ dig och vifta med armarna ordentligt när en båt kommer inom synhåll så får du hjälp.

    SvaraRadera
  4. Cecilia N:
    Utvilade och nyätna, det tar jag till mig! Har du några goda råd till kommenderandet? ;)

    SvaraRadera
  5. Kommer kanske lite sent. Men ges det en order så lyder man på stubberten.
    "SLÅ!" ska inte följas av "Nu? Varför det? Vänta, jag ska bara dricka upp kaffet."
    Då kan man redan vara på grund.

    Haha, jag tror jag passar rätt bra på sjön. Jag seglade några år med pappa och det kanske är så att de där trögmånsarna som inte står först i fikakön när det deklarerats att "nu är det fika" inte har seglat.
    Samtidigt som jag i ickeskarpa lägen gärna tar en akademisk tur i tankarna och dialogen: varför så och inte si? Har någon prövat att ...? Vad händer om man istället ...?

    SvaraRadera