Vi skruvar möbler, och bestämmer på eget bevåg, att mormor minsann ska sova där en natt, sedan, i höst, då han kommit sig i ordning.
Han går med kamraterna och äter lunch på äldreboendet. Jag åker till Telia-butiken, och håller på att få ett sammanbrott, köper sedan gardinstänger och en lampa, i all hast, ytterligare ett duschdraperi, en grå vagn för handdukar till badrummet, en pall att sitta på i hallen, allt enligt hans önskemål och mycket noggranna beställning.
Sedan är han ledsen, igen, och vi kramas i soffan. Det mobila bredbandet hoppar igång, P och Viktor kommer på besök, kompisarna tittar in, livet leker, och han gillar personalen, till och med någon riktigt skarpt.
Vi struntar i flyttgröten, köper thai på torget, äter i en gemensam lokal, där några andra ser på fotboll, tillsammans med personal. Han fnissar och är förväntansfull då han ju ska jobba imorgon.
Vi skruvar möbler och sänker klädstång, hänger upp hans gardiner trots att de är för korta, säger att mamma får skarva, ta med sig symaskinen någon dag.
Så kommer nattpersonalen, en trevlig farbror, som hälsar, pratar om och till honom, är bekant med av en av P:s arbetskamrater, vilken han gillar, en talför, lugn och trygg figur. Jag stoppar om.
Kommer hem till två, som nu känner sig satta på undantag, vilka imorgon har studiedag, på pappans jobb.
Kommer hem till två, som nu känner sig satta på undantag, vilka imorgon har studiedag, på pappans jobb.
Bilden togs igår!
Det är en stor omställning att flytta hemifrån, för alla. Det blir nog bra efter ett tag, men det känns i mammahjärtat förstår jag.
SvaraRaderaKramar till alla som behöver en <3
Man skulle nästan tro att han är radioreporter där på bilden. Bara micken som fattas.
SvaraRaderaDet kommer väl ta ett tag innan allt landar.
Det är tufft att bli vuxen så ibland vill man vara lite liten.
Hoppas du får pusta ut och komma ikapp dig själv snart också. Det här varit mycket nu utan tvekan.
En stor förändring för alla. Känns som ni hittar ljuspunkter som förgyller under vägen tycker jag!! Hoppas att det positiva överväger mer och mer för varje dag som går! Håller tummarna för er fina familj!!
SvaraRaderaJag tänkte, att det här måste vara som att sliiiiiiiiita av navelsträngen .., å, så det måste göra ont! Och jag minns hur det var när mamma hade fått plats på sitt boende och grät var gång jag gick därifrån och jag sa "men det blir bra mamma, ska du se ..", men jag kände mig som en stor jävel, t r o t s att jag ju visste att det här .., det är liksom det enda rätta. Sen vände det. För henne, förstås .., och även för mig. Men ååå, vad det tog mycket kraft! Varm kram härifrån!
SvaraRadera