En del dagar

En del dagar är bättre än andra, och jag hoppas på att få en sådan imorgon!

Som om det inte var nog

Samtidigt som jag rättar högvis med nationella prov i svenska, förbereder nya arbetsområden i bild och bedömer redan avklarade sådana, så är det återigen dags att börja skriva på alla dessa omdömen.

Sekretariatet kring Gustavs funktionshinder har en peak så här års, likaså hans besök på diverse avdelningar och kliniker, under den pågående årliga besiktningen av hans lekamen.

De mycket envisa bacilluskerna som jag släpar på, de vägrar att ge sig av, tröttar mig under tiden som mina bråkiga leder får sig en ny behandling, med biverkningar, i en studie.

Då ska plötsligt golvet i vårt stora kök bytas ut just i dagarna, då en läckande diskmaskin gett oss vattenskador!

Gällande det att dopa sig eller inte

Ser på Uppdrag granskning, som avhandlar längdskidåkning och bloddoping, och tänker på min gamla lagkamrat, i en helt annan idrottsgren. Hon som bestämt hävdar, att alla de sprutor som hon fick då hon spelade i det ryska juniorlandslaget enbart innehöll vitaminer. Detta trots att "vitaminerna" gett henne många, både biverkningar och men!

Vi ses nästa fredag igen!

Hon var något så otroligt fantastiskt duktig på att bemöta honom, och han gillade henne skarpt, men han hade ju som bestämt sig redan innan, för det att inte vara så särskilt samarbetsvillig.

Själv tyckte han att det gick bara fint!

Ett nytt försök

Vi gör ett nytt försök, och hoppas på bättre tur denna gång.

Tur? Ja, det är lite så vi jobbar vid just sådana här tillfällen.

Det där vårvädret som utlovades

Inte har det då nått fram till mina breddgrader!

Som att simma i mjölk

Imorse, strax efter klockan sju, körde jag bokstavligt in i dimman, på min väg mot jobbet. Vid femsnåret, på väg hem, i motsatt körriktning, och på en annan Europaväg, där var det som att ratta i mjölk.

Hur tar man sig upp till ytan?

Mellan varven

Jag varvar underlack, nagellack och mycket snabbtorkande överlack med idogt arbete. Essie är absoluta favoriten!

Sur som ättika

Jag åkte till jobbet mitt, tryckte både rätt siffra och rätt bokstav, blippade med den där moderna lilla plastbrickan som jag har fått, och slog sedan min personliga kod. Skolan förblev såväl larmad som låst!

Nu räddar jag morgondagen, med gammal skåpmat och lösa boliner, på tid som jag egentligen inte har, och tvingas i veckan till ytterligare drygt och obetalt kvällsjobb, som måste göras på plats.

Söndagsgröt

Någon räknar sina pengar, väntar ivrigt på att det stora köpcentrat ska öppna, så att han kan få köpa sig det där hett eftertraktade spelet. Någon annan skall åka till skolan och jobba, innan det att söndagsångesten hennes slår till.

Peperone Padron

Note to self:
Det var ju just sådana fröer som jag skulle köpa, sätta på det så kallade sportlovet, för att långt senare kunna steka i olivolja och beströ med flingsalt, avnjuta tillsammans med en riktigt kall öl.

Vi har nu gjort vår plikt, som medborgare i Melloland

Jag la min röst på Ralf Gyllenhammar, och det gjorde även Gustav som har två. Sedan var det Ulrik Munther som gällde för hela slanten, i just den här soffan av schlagervärlden.

Bilderna har Olle Kirchmeier på SVT tagit.

Goda råd i mellosoffan

Viktor:
-Gustav, rösta inte på dom, det är bara slöseri på dina pengar! Killar som har bikini, när dom uppträder inomhus, inför MASSOR av folk. Det är lurendrejeri.

Själv stickar jag

Med en stickning i knät ser jag på längdskidåkning, och tänker att som norrman verkar det vara svårare att ta sig en plats i landslaget, än det att ta sig en medalj på världsmästerskapen.

Än värre är det kanske att vara kenyan, och riktigt vass på att springa lång- och medeldistans?

Den som famlade i mörkret

Efter att ha famlat i mörkret i veckor, så har jag idag införskaffat och bytt sex av sju lampor i vårt vardagsrum. Jag passade också på att skriva upp vilken typ av lampa som bör sitta var, vilket vi inte alltid varit helt på det klara med i den nya generationen av glödlampor. Det kostade mig samtidigt en rejäl slant!

Ord som får storebror på fall

När man ligger under, i kampen mot sin envisa storebror:
- Gustav! Du ska veta, att våran mormor faktiskt är ganska så intresserad av mig.

Har man inget snällt att säga

Jag brukar citera Stampes mamma, den där kaninens i Disneys Bambi, och hävda, att har man inget snällt att säga, då behöver man inte säga något alls.

Läser ifatt dagar av missade inlägg i mitt RSS-flöde, och häpnar plötsligt över kommentarer och inlägg på flera av bloggarna där.

Svårt att slå

Fredagskväll, en ny stickning i Malabrigo lace, och i glaset Amarone. Slut på meddelandet!

Det som är viktigt

Jag börjar stressa upp mig, mer och mer, över bacilluskerna som aldrig vill ge med sig, tröttheten som de medför, vad de gör med min kropp, högar med orättade prov, ännu ej planerade arbetsområden, omdömen som snart ska skrivas, vännerna som jag av olika skäl ständigt får flytta fram i almanackan min, och ett hushåll och hus i mycket stort förfall.

Så tänker jag på vad som verkligen är viktigt, och tar mig orken och tiden att vara helt närvarande i stunden. Jag sätter mig ner och lyssnar.

Han som sannerligen hatar att pyssla, plockar plötsligt fram sådant som då kan vara bra att ha, berättar om och gör sig raskt en alldeles egen Ninja. Speciella krafter ska den minsann ha, och vapen, vara vis och god, jobba med att bekämpa det onda.

Så kan det vara i Sverige år 2013

Här hos oss har tandfen varit på besök.

I tidningen läser jag att någon som jag känner har gått ur tiden, för ung, efter att ha levt större delen av sitt liv som osynlig, i tragisk misär.

Filmtajm

Han var först inte säker på om han ville gå på bio, idag då det bara var vi, när han då riskerade att få sitta precis bredvid någon som han inte känner.

Det gick bra till slut, det med, ändå.

Om filmen tyckte vi väldigt olika.

Mellanlandar

Efter middagsbestyren. Innan nattning av barn. En stunds välbehövlig vila!

Hans fritids är fantastiskt

Det är några år sedan nu, som dom ringde mig från hans fritids, och upplyste mig om att han är varmt välkommen att vara där även när jag är ledig. Lite fint lät man mig förstå, att det nog också skulle göra honom gott.

Ibland skaver det, då vi gör något som jag tror att han skulle tycka om. Ibland känns det bra, då hans lillebror slipper avstå om han så skulle vägra och sätta sig på tvären.

Själv tycker han att fritids är absolut det bästa, längtar, gör sig stora planer, skiner som en sol, och har så otroligt kul tillsammans med den fantastiska personalen och sina härliga kamrater.

Tråktisdag

Det är inget vidare att ha lov när man inte är kry, och idag var vi två utan krafter.

Barnen vägrade middagsmaten, Gustav som annars äter allt. Pyttipanna ur frysens djup, förhoppningsvis med oxkött. För övrigt den enda färdigrätt som vi här serverar, ungefär två gånger om året, utöver deras favoritköttbullar från Mamma Scan.

Pyssling

Först radar han upp, och vässar sina pennor, sedan försöker han febrilt att komma på vad dom heter, dom där irländska gröna små gubbarna, där vid regnbågens slut.

Uppdaterar:
Jag hade absolut ingen aning, och var tvungen att googla mig fram. Leprechaun, var det visst.

Ännu en snudd på färdig

Nu har jag en samling av koftor som är snudd på färdiga!

Den här ska klippas upp, innan det att jag kan sticka på knapphålskanterna. En annan ska det handsys på någon form av band. En tredje kräver virkade knappöglor. En fjärde har ärmar som bör monteras snyggt.

Ärligt talat har jag aldrig tidigare testat något av ovanstående, vet ens inte hur som det går till, men litar på att Bonniers stora Stickbok, Google och YouTube kan vara mig till stor hjälp den dagen som det ska ske.

Ny dag

Glädjen för någon, när han på morgonen möts av en mycket kär gammal vän från förr, en taxichaufför som han tidigare har åkt med dagligen, någon som vet vem han faktiskt är, den är stor.

Någon annan åkte mycket motvilligt till sitt jobb just idag.

En tredje halvsover i soffhörnet, vägrar att vakna. Han känner sig inte riktigt kry.

Själv tänker jag mig ytterligare en kopp kaffe, innan det att jag ens ägnar något görande en endaste liten tanke.

En februarimåndag i bilder

Idag är det åter dags för mig att ta Ett Foto I Timmen. Fler som gör samma sak, just idag, det hittar man här! (För lat för att ladda något av alla de kamerabatterier som jag har, fotograferar jag med min iPhone.)

Vid kvartiettsnåret, då funderar jag på om jag borde repa upp och kapa garnet, det där självrandande, för att få en finare färgskiftning.

Vid kvartitvåsnåret, då jagar jag rådjuren runt hörnet. Nåde dom, om de rör mitt persikoträd!

Vid kvartisjusnåret, då har jag vaknat av någon annans väckarklocka, försöker att somna om.

Vid kvartiåttasnåret, då går jag ut för att hämta tidningen, men upptäcker vid lådan att någon annan redan har  hämtat den åt mig.

Vid kvartiniosnåret, då rostar jag bröd, och karvar det sista från osten.

Vid kvartitiosnåret, då tar jag en pausbild samtidigt som jag jagar en vrålskrikande sexåring huset runt med nagelsaxen i beredskapsläge.

Vid kvartielvasnåret, då handlar vi mat, men tar oss tid att stanna en lång stund vid hans bästa hylla.

Vid kvartitiolvsnåret, då hämtar vi den här killen på hans Korttids.

Vid kvartiettsnåret, då är vi på polishuset för att hämta ut ett mycket efterlängtat ID-kort.

Vid kvartitvåsnåret, då repar jag upp. Inte för färgskiftningarnas skull, utan för att mönstret helt enkelt säger annat än så som jag gjort.

Vid kvartitresnåret, då slänger jag sopor, och nog minsann snöar det alltid.

Vid kvartifyrasnåret, då börjar jag att förbereda middagsmaten.

Vid kvartifemsnåret, då har han sorterat färdigt alla skivor på sitt rum, och har nyss parkerat sig framför datorn.

Vid kvartisexsnåret, då äter vi middag.

Vid kvartisjusnåret, då tar jag med mig en balja te till favoritstolen.

Vid kvartiåttasnåret, då tänker jag att ett enfärgat eller melerat garn hade gjort sig bättre.

Vid kvartiniosnåret, då har han möblerat om i soffan och roar sig med en padda.

Vid kvartitiosnåret, då tittar jag på CSI.

Vid kvartielvasnåret, då tar jag mig en antiinflammatorisk och lite dagsljus på burk.

Vid kvartitolvsnåret, då går jag till sängs tillsammans med en Nobelpristagare.

Det där självrandande garnet

Det där garnet, som kändes så optimalt, och såg ut att bli så fint. Det känns inte längre så självklart.

Vad man kan göra en söndag

När någon behöver jeans, då kan man besöka en outlet nära sig. När någon inte hittar sig ett endaste passande par, i det enorma utbudet av just jeans, då kan någon annan samtidigt passa på att köpa sig bruna manchesterbyxor i bra kvalitet, ljusstakar i gjutjärn, tre förpackningar med servetter, några tekoppar med matchande fat, en bricka och kökshanddukar i Almedahls ljuvliga Pomona, och så en silikonpensel uppepå det.

Någon, och någon annan, kan på vägen dit bjudas på elvakaffe, får lämna av en liten son som inte är så särskilt road av att shoppa, och serveras på vägen hem en helt fantastisk söndagsmiddag.

Kanske ska någon jaga sig jeans lite oftare?

Vilse i Mellon

Med familjens schlagerfantast på Korttids, så har jag varken hängt med i förhandssnacket eller lyssnat med ett helt öra till kvällens direktsändning. Kände mig alldeles vilse, tills dess att det slog mig, att jag nu inte tvingas rösta. Jag behöver för sjutton inte ens låtsas att jag bryr mig!

I ro

Jag har överhuvudtaget ingen aning, om jag gör så som man faktiskt ska, men vad gör väl det när man lägger maska till maska i underbart garn. Jag låter tankarna mina vandra fritt, för att sedan landa. I köket stökar killarna. Det är riktigt gott att bara vara här och nu!