Jag har numera såväl arbetskamrater, elever som deras föräldrar, som minner mig starkt om Tabita. Vilket gör att jag i vissa sammanhang tvingas anstränga mig å det väldigaste, för att faktiskt hålla masken. Kanske är det dialekten? Det är ju som lokalt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar