onsdag 8 augusti 2007

Mitt i natten

Jag vankar av och an på nedervåningen med en febersjuk och ledsen Viktor i famnen. Då hör jag tunga steg i trappan, och möter en yrvaken och sur storebror. Han bär på en napp, lillebrors snutte och favoritfilt, överräcker detta och tecknar mycket bestämt "Nu natt. Du sova!". Några minuter senare sover dom båda två.
Upplagd av kl.

2 kommentarer:

  1. Världen enligt J.10 augusti 2007 kl. 10:43

    Vilken kille! Barn verkar ibland ha ett hemligt språk sinsemellan, som vi övriga inte fattar.

    SvaraRadera
  2. Kattis10 augusti 2007 kl. 13:48

    Det är faktiskt märkligt! Han vet ofta vad lillebror vill och inte vill, ger honom vatten eller hämtar en viss sak, och jag kommer på mig själv med att tänka "Var det så enkelt?".

    SvaraRadera

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)