måndag 4 februari 2013

Pojken med känselspröt

Ikväll har han flera gånger bara strukit så rart med sin hand över min kind. Tittat mig djupt i ögonen, sett rakt in i min själ, och då också bjudit på sitt varmaste och bredaste leende. Han är så fin, min Gustav, och faktiskt också begåvad med känselspröt. Sådana där som alltid anar hur som man egentligen mår, djupt innerst inne i.

För övrigt är han helt fixerad vid sin iPod, och sin enorma samling av CD-skivor, som han har en tendens att också alltid vilja släpa på. Gör sig på så många vis fri från sin mamma, vilket ju är bra, men samtidigt också väldigt påfrestande och jobbigt. Fast besluten om att snart sluta skolan, flytta hemifrån, börja jobba och då också äta mat på lokal.

6 kommentarer:

  1. Jag vet att jag har sagt det förut, men jag säger det igen: skriv en bok!

    Skriv en dagbok!
    Vad som helst ., som många får ta del av!

    SvaraRadera
  2. Känselspröten är nog något ärftligt.. I alla fall visar de sig i ditt fina sätt att skriva!
    Tack/Agneta

    SvaraRadera
  3. Alla:
    Tack, för rara ord! Tänker ändå, att vad har väl jag att säga till andra?

    SvaraRadera
  4. Du sätter ord på vardagen, att vara förälder, maka/sambo, jobba, ja själva livspusslet och det med dina problem och en "nakenhet" som får en att skratta med dig, tänka till, känna ilska och sorg mm mm. Du har massa vettiga tankar och viktiga betraktelser och du skriver så levande. Jag skulle lätt stå först i kön för att köpa din bok...

    SvaraRadera