Söndag i Stockholm

Idag tänker jag mig först det här,  och sedan detta. Killarna skickar jag hit och dit!

Ett Foto I Timmen

Upptäckte tidigt imorse att det var EFIT, och tänkte att jag skulle delta och få se vad många andra hittar på just denna lördag i oktober. Deltagarna hittar man här!

Vid 6.30 packar jag väskan. 

Vid 7.30 väntar vi på tåget. 

Vid 8.30 har vi passerat Katrineholm. 

 Vid 9.30 checkar vi in.

Vid 10.30 inhandlar jag två par finfina jeans. 

Vid 11.30 njuter vi av hösten på Hötorget. 

Vid 12.30 klämmer jag på några A5 pärmar. 

Vid 13.30 äter jag raggmunk med fläsk. 

 Vid 14.30 hänger vi i den här butiken.

Vid 15.30 tar vi oss ett mellanmål.

 Vid 16.30 känns det som att vi ska besöka Karlsson på Taket. 

 Vid 17.30 vilar vi fötterna.

Vid 18.30 väntar vi på maten.

Vid 19.30 tänker vi att det där vinet, det ska vi lägga på  minnet.

Vid 20.30 lockar sängarna, och det nya legot som finns på rummet.

Vid 21.30 är det säsongspremiär för en teveserie som jag faktiskt följt.

Vid 22.30 leks det fortfarande flitigt. 

Vid 23.30 är det bara jag som är vaken.

Att vara mamma i hallen på förskolan

I fredags påpekades det för mig att Viktor saknat sina överdragsbyxor i dagar. För ett tag sedan påmindes jag om vikten av extrakläder i lådan. Idag hostades det om eventuella raggsockor till gummistövlarna, om en halsduk, vantar och mössa av tjockare slag.

Det som är intressant i det hela är att det bara sägs till mig, sådana saker, den som i god tid har inhandlat allt detta i bra material och i de rätta storlekarna, och är den som hämtar 2-3 dagar av arbetsveckans 5. Det sägs inte, aldrig någonsin,  till den som annars hämtar. Den som också lämnar på förskolan 99 dagar av 100!

Definitivt på bättringsvägen

Redan innan besöket på vårdcentralen vet jag att jag är på bättringsvägen, oavsett det varma gradantalet som febertermometern envist visar på. För första gången på evigheter känner jag mig nämligen kreativ! Kanske att jag ändå behöver något starkare mot bacilluskerna?

Hjälpstickan är mina personliga svenska hjältar

Den som nu en gång för länge sedan var min allra bäste vän, min dåvarande kärlek, han drabbades plötsligt av psykisk sjukdom. Han plågades svårt av vanföreställningar, blev vräkt från sin lägenhet och bodde periodvis på gatan.

Många var de som vände bort blicken då de mötte honom barfota i snön, få var de som gav just honom något av sig själva.

Min svenska hjälte är därför Hjälpstickan, och dess grundare Ulrika Loeb. Tillsammans med andra gör hon skillnad!

Receptfritt

Egna bondkakor och thé ur mugg med det finaste örat, det kanske inte botar och läker, men det är sådant som piggar upp.

Febermatt

Efter febernedsättande och lite vila kanske jag orkar några maskor ikväll? Garnet, mjukaste Malabrigo, det skulle annars kunna hängas om halsen precis så som det är.