Och jag är vansinnigt trött i själen

En tolvtimmarsdag på jobbet, där min chef frågar hur jag mår, känner sig skyldig, då hon tycker att jag ser så väldigt trött ut, och jag tvingas försäkra henne om att jag på det stora hela aldrig har jobbat så lite, på jobbet, som jag faktiskt gör nu.

Jag tror att de senaste tjugo åren, med det att ständigt vara på pass, sömnlösheten, det att ständigt tvingas strida, att alltid bevaka någons rätt, stånga pannan sin blodig, oron för det som snart komma skall, för oss båda, nu fullkomligt sköljer över mig. 

April, april

Idag har jag lurat några riktiga tröttmössor, att det var nationella prov i skolämnet bild... Som jag har skrattat!

Fram till påska

Livet består nu av jobb, jobb och mera jobb. Oavsett allt det där andra, omkring.

Vi väntar besked, beslut om boende och daglig verksamhet, datum för flytt och jobbstart. Vågar oss inte på att planera en sommar.

En marssöndag i bilder

Det är åter dags för mig att ta Ett Foto I Timmen. Fler som gör samma sak, just idag, det hittar man här!

Vid ettsnåret, eller midnatt, hur som vi nu har flyttat vår tid, då läser jag några sidor i min bok.

Vid sexsnåret, ny tid, då jagar jag rådjur ur trädgården, med hjälp av ett påskris.

Vid sjusnåret, då har någon precis varit på toaletten... 

Vid åttasnåret, då är det liv och rörelse i holkarna på lekstugan, när vi letar fram gungorna där från sin vinterförvaring.

Vid niosnåret, då gör jag mig några makrillmackor.

Vid tiosnåret, då har någon fyllt i sitt livs första lapp till barnomsorg och skola, alldeles på egen hand. Jag skrattar så att tårarna rinner! 

Vid elvasnåret, då är det ju det där med tvätten, igen.

Vid tolvsnåret, då handlar jag.

Vid ettsnåret, då äter vi årets första lunch på altanen. 

Vid tvåsnåret, då gör sig någon redo för sommarsäsongen.

Vid tresnåret, då eftermiddagsfikar jag.

Vid fyrasnåret, då visar han att man aldrig blir för stor för att gunga.

Vid femsnåret, då förbereder någon annan än jag middagen.

Vid sexsnåret, då tar det sig, sakta men säkert.

Vid sjusnåret, då beordras jag att ta med mig veckopengen hans till trappen. Förstår nu vad det var som han skulle ha tejpen till!

Vid åttasnåret, då tittar vi på Babel.

Vid niosnåret, då stickar jag framför nyheterna.

Vid tiosnåret, då ser vi på en långsam brittisk deckare. Kanske har vi sett den förut?

Vid elvasnåret, då stickar jag på det som ska bli en sjal.

Vid midnatt, då tänker jag läsa några sidor i min bok, men orkar inte, gäspar stort, släcker lampan omedelbums.

Underbart är kanske kort

Jag bestämde mig för att strunta i allt mitt jobb och alla mina måsten som anhörig till den som nu snart tar studenten, den här helgen. (Måndag och tisdag har sena kvällar och nätter, men saknar kanske sol och fågelsång!) Tvättade vintern av altanen, lyssnade på samlade poddar, släpade fram några utemöbler, tog mig en kall öl, stickade mig några varv, njöt av våren och värmen.

På heder och samvete

Jag har idag, muntligt, kompletterat Gustavs ansökan om aktivitetsersättning, till Försäkringskassan, då han, efter studenten sin, inte kommer att kunna stå till arbetsmarknadens förfogande.

På heder och samvete har jag intygat att han inte har, eller har haft, eget företag, vare sig i Sverige eller utomlands, inte har några sidoinkomster, inte är näringsidkare på något sätt och vis, inte heller har genomlevt ett trauma i livet som på något vis påverkar hans arbetsförmåga, och så vidare, och så vidare, i all oändlighet...

Jag lovar och svär, att det är medfött!

Imorgon är det fredag!

Här har ikväll bråkats, på barn, och sedan oss vuxna emellan om barnuppfostran, alternativt bristen på.  (I den bästa av världar tyckte och agerade vi givetvis lika, men... Pojkarna är fina, hittills, oavsett vilket! Frågan är bara om de, så också, kommer fortsätta att vara det?)

Jag har stickat mig två varv, för själen, vilket alls inte, idag, här, var tillräckligt.

Nu väntar räkningarna på att betalas, fritidsscheman på att fyllas i, en ansökan om tandvårdskort, en komplettering av läkarintyg, i original, till Försäkringskassan, och så jobb, jobb och mera jobb. För mig. Som inte har den minsta lust för något av det.