Man får sannerligen ta det onda med det goda

Det blåser kraftiga vindar över nejden idag, med luft som är sval. Man vill öppna    

husets alla fönster och dörrar, vädra ut det varma och stillastående, klibbet. Man gör också det! 

Här har det dock, uppenbarligen, gödslats riktigt flitigt, på gärdena omkring, så det stinker, doftar allt annat än lavendel och rosor.

Just typiskt!

Han visste att vår semestertripp till Stockholm och Helsingfors skulle sluta i katastrof, vår lilla säkerhetsminister, och hade egentligen inte för avsikt att följa med, men var nu ändå till det tvungen.

De sista timmarna spenderade vi på Gröna Lund, hamnade i söndagens oväders öga, blixten slog ner i berg- och dalbanan, säkringar flög, det blev allmänt kaos och han trodde på fullaste allvar att vår sista stund var kommen.

På nyheterna meddelade de senare att färjan vi åkt med hade slitit sig från sin förtöjning...

Att skrota runt

Någon deklarerar tidigt, högt och tydligt, att idag tänker han minsann, absolut inte, ställa upp på något av mina alla ärenden och måsten. Han har nämligen för avsikt att nu enbart vara hemma, spela sina spel och leka med sitt LEGO, eventuellt, möjligen också, hänga lite tillsammans med sin allra bästa kompis.

Tvättmaskinen går, jag plockar undan, funderar på bra förvaring för alla laddare som här ligger överallt och skräpar, ringer ett samtal gällande Gustav, bestämmer mig för att beställa minst tre par barnskor på nätet, tittar till plantorna i växthuset, tar mig en påtår, till, packar upp mina necessärer, skriver en lista, skjuter på det att rensa i garderoberna, inser att jag återigen är utan någonting på stickorna mina, att alla böcker är lästa, men att jag har en veckas sommarprat att lyssna till. 

Det vill sig inte bättre!

Jag glömde min stickpåse på hotellet i Alanya... 

Hoppas att någon får njuta av två finfina par sockor!

Jag trivs alldeles utomordentligt väl i mitt eget sällskap!

Jag går på upptäcktsfärder utan kamera, är på marknader utan att handla, och har i värmen även klättrat i berg. (Simningen går det trögare med, då genomsnittsåldern här på hotellet plötsligt sänktes med ungefär fyrtio år, och de unga par som anlände i huvudsak använder bästa poolen som en scen för att visa upp sin stora kärlek, för alla andra, men jag har yogat, för första gången på evigheter, två pass, och fått en träningsverk utan dess like, hunnit tänkt att jag ska ta tag i det där igen, med träning för kropp och själ.) Jag läser mycket, badar i havet, lyssnar på poddar, sover daglig middag, i timmar, solar min slitna lekamen, smörjet maniskt in mig med solskyddsfaktor av riktigt hög kaliber, doppar mig, äter gott, tar mig ett glas vin på balkongen, lyssnar på sommar, stickar mig några varv, ringer hem till de mina, som väntar och längtar. Jag har det bara fint!

På vift i Turkiet, dag 1

Inte en vattenrutschkana i sikte, inga bomben eller kanonkulor, dåligt med skrik, inte heller någon förlupen boll. Fördelen med att bo på ett hotell med en åldersgräns på 16 år!

Idag har jag mest bara hängt vid ena poolen, slumrat under ett parasoll, lyssnat på jazz, uppdaterat mig på stickpoddar, läst en bok, simmat en timma, om än uppdelat på fyra kvartar då man ju inte kan chockera kroppen sin alldeles efter dryga tjugo åt som soffpotatis, ätit gott, sovit middag, och stickat mig några varv på en strumpa. 

Jag har också pratat med killarna mina, alla tre, via FaceTime. 

Med giltigt pass

Jag gör mig redo för avfärd, en veckas semester i eget sällskap, kommer med förmaningar, så som att använda solskydd och det att komma ihåg, sådant som att ge barnet, här hemma, lunch.