När man har fasligt mycket att göra, och samtidigt släpar på en envis hosta som aldrig verkar ge med sig, då är det väldigt lätt att få hjärnspöken av skilda slag... Vad är väl en regeringskris i jämförelse?
onsdag 3 december 2014
tisdag 2 december 2014
Det går bra nu!
Igår, då jag efter många uppmanande samtal, på kvällen, äntligen, levererade hans dunjacka och termobyxor, till boendet, fick jag knappt komma in, då han moppade golvet. (Jag fick sitta på en kant och ett hörn, en pytteliten stund, lämna skorna mina utanför!)
Snart stundar betygen!
Efter elva timmar på jobbet, med undervisning, arbetsplatsträff och utvecklingssamtal, har jag mer kvar att göra, och arbetar mig igenom, ytterligare, några timmar till.
Har en tvättad provlapp, till stickameras koft-KAL, men inte någon tid till att skissa och räkna på det som jag har har tänkt mig att göra.
söndag 30 november 2014
Väntan
Sedan det att han var liten, min stora pojke, har jag gjort oss en plan, och också arbetat mycket hårt och målmedvetet mot den. Det har sannerligen inte varit bara. Heller inte enkelt!
Nu när vi, i princip, är där, är jag något så vanvettigt trött och slut på, i min kropp och i min själ. Ända in i märgen, innerst inne i.
En av hans läkare, han sa, för länge sedan nu, att mödrar till förståndshandikappade barn, ofta, senare, sen, uppvisade samma symptom som soldater som överlevt strid, rena krigstrauman.
Kanske är det så? Kanske inte?
Nu väntar jag dock på det, om än inte tålmodigt, att åter bli till människa!
För kännedom
Jag är så jävla jobbig!
Viktor, mycket beklagande, till sin far:
-Hon är sååå jävla jobbig! Varje gång jag pratar, så säger hon bara det!
Oavsett vilket, har han läxläsning, nagelklippning och dusch, kvar att göra... Jag är nämligen också en mycket envis jävel! ;)
Advent
Det enda som inte här tappat fart, det är den där envisa hostan som jag har, den med vidhängande förkylning.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)





