Mitt bidrag i stickamera:s uppifrån och ner KAL

Fotografen vill inte ha några goda råd från mig gällande skärpa, komposition och ljus, betackar sig för kommandon, så... Det ska jag sannerligen påminna honom om under våra gemensamma seglatser! Särskilt då det kommer till det att angöra en brygga. ;)

Jag ville ha en kofta som passade till min garderobs finfina gula och vinröda byxor. Då garnet, Debbie Bliss Donegal Luxury Tweed Aran, i färgen 360015, är något så vansinnigt vackert i sig, valde jag att göra det enklaste enkla, slätstickning och kanter som jag plockade upp i efterhand och stickade med en avig och en rät.

Garn och knappar är inhandlade här, och tydligare bilder på dessa hittar man på Instagram via #stickameraskoftkal.

Knappt och knäppt

Finfina knappar är ikväll inhandlade till mitt bidrag i stickameraskoftkal, och de ska nu bara också sys i, snarast möjligt, så att jag hinner med det att fotografera och publicera innan söndag.

Imorgon ska jag vårda sjukt barn, och måste då gå upp extra tidigt, även om natten skulle bli besvärlig, för att hinna skriva mycket noggranna instruktioner till en eventuell vikarie, som denne eventuelle eventuellt (Läs: mot all förmodan) följer. På måndag kommer jag eventuellt att få ta reda på elände och sanera min sal, i timmar, utöver mina ordinarie arbetsuppgifter. 

Väldigt mycket måndag

Jag åkte på det att vikariera, för en ledig kollega, under min arbetsveckas bästa planeringstid. Släpade mig till vattengymnastiken för pensionärer, och kände mig allt annat än stark. Handlade nödvändigheter, och upptäckte i kassan att betalkortet mitt plötsligt alls inte ville fungera. Köade sedan, tillsammans med motvillig och mycket sur åttaåring, länge, till matkassen vår, som var väldigt försenad, i regn och i snöslask, upptäckte att allväderkängorna mina också gjort sitt. Struntade i asiatisk färssås med ingefära, lagade istället pannbiff med lök och godaste gräddsåsen, vilket var ett lyckokast.

Nu inväntar jag tisdagen, med tillförsikt!

Hittills ett enda stort mörker

I höstas började jag av hälsoskäl att ta tag i det där med vardagsmotionen, igen, efter tjugo år som sönderstressad soffpotatis. Segdragna virusinfektioner som tog sin början i oktober, evighetslånga, som visade sig vara Mycoplasma, satte dock sedan tvärstopp för det hela.

Målet är att till sommaren, röra på mig minst trettio minuter, utöver, fem gånger i veckan. (Det är sannerligen ingen elitsatsning som jag ägnar mig åt!) Idag lufsade jag en halvtimme på löpbandet. Imorgon har jag för avsikt att gå på vattengymnastik.

Innan det att dagen tar fart

Någon får ett raseriutbrott, är nervös och orolig, ska prova på en för honom helt ny aktivitet. Någon annan blir vansinnigt irriterad, är den som ska skjutsa honom dit. En tredje lider av allvarlig hemhitlängtan, har för avsikt att intensivt och ofta meddela mig precis just det.

Jag rostar mig några smörgåsar, till, äter med ost och marmelad, hasar runt i pyjamas och morgonrock, viker tvätt, överväger knappval till min nu i princip färdigstickade kofta.

Man bör fira det som firas kan!

Någon har här namnsdag, har blivit rikligt uppvaktad. (Tack mormor för både peng och påminnelse!) Någon annan har halkat, slagit sig illa, har mycket ont i ryggen och svårt att gå. En tredje ringer från sitt nya boende, försäkrar sig om att få komma hem hit, till oss, på lördag.

Själv tar jag mig ett glas rött, och firar vinets dag! 

Jag sjunger matkassens lov!

Vi är här rätt petiga när det kommer till mat (Läs: mycket kräsna) tvekade och tvivlade länge, innan det att vi testade det där med av någon annan färdigplockad matkasse för arbetsveckan. Vi vill äta god och vällagad mat, av riktigt bra råvaror, och är ganska så duktiga på att själva få till det!

Nu har vi haft Citygross klassiska matkasse ett halvt år. (Vi är icke sponsrade, tyvärr, som någon anonym här trodde då jag hyllade Arlas mjukglass!) Nyttjar den som så, att om vi inte är överrens med smakerna i det av dem tänkta receptet, ungefär någon gång i veckan, då svänger vi ihop något som är bättre av huvudingredienserna. 

Det är befriande att komma hem efter en lång arbetsdag, läsa innantill och bara slå på autopiloten, laga och servera, istället för det att öppna kylskåpet och fundera på vad man då ska hitta på. Vi äter mer varierat, har sänkt våra matkostnader, rejält, minskat spillet, och har nu även alltid finfina lunchlådor. Befriande!