Smultronställen

Eftermiddagen har tillbringats vid ett av mina personliga små smultronställen. En liten skogsjö inte långt från där vi bor, i ett naturreservat, med tro det eller ej en av Närkes längsta sandstränder. Det är lite bökigt att ta sig dit, man får gå på smala skogsstigar och ta sig över vatten på rangliga spångar, men väl framme så är det absolut väl värt både mödan och alla tallbarr som man har fått i sandalerna.

Av någon anledning har jag aldrig tidigare tagit med mig P dit, och då vi tog oss fram över spången på bilden, med bad- och kylväska, filt och vattenleksaker, liten Viktor med korta ben och tillhörande gosekudde, så undrade jag för ett tag om det verkligen varit ett så klokt beslut, det att faktiskt ta med honom. På något vis så vill man ju freda sina älsklingar, oavsett vilka de nu än är, och är känslig för andras kommentarer och åsikter. Jag ville inte att han skulle komma att såga mitt smultronställe, lägga skugga över det på något vis, och det enda som jag hörde var stånk och stön på vart femte steg. Hur som helst, väl framme så gillade han det skarpt.