Viktor är snudd på osunt intresserad av klockor och tid (Han har ännu inte fyllt tre!), och fick igår till sin stora glädje en klocka att hänga på väggen i sitt rum. Jag har knappt sovit en endaste blund i natt på grund av det! På något vis fortplantar sig sekundvisarens rörelse, genom väggen mellan rummen och vår garderobssektion i sovrummet, ut i luften, och tickandet blir både högt och outhärdligt. Funderar nu som bäst på om jag ska plocka ur batteriet, ta bort de där visarna eller införskaffa mig öronproppar till kvällen... *gäspar stort*
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar