Finfrämmande

Vi har haft finfrämmat, av favoritgrannarna från förr, då vi bodde i stan. Jag saknar både dom, och det där otvugna umgänget som radhusboendet medförde. Där fanns det som inget utrymme för att gömma sig på något plan, kraft och ork var inte nödvändigt att uppbringa, och vare sig pyjamasdagar, oskurade köksgolv eller högt gräs var något hinder. Hur inför man en sådant sätt att umgås även på landet?