Jag blir ju bara alldeles glad och varm, när det kommer fram någon för mig okänd läsare av den här sidan, som ger sig tillkänna och byter några ord. Men samtidigt också fasligt blyg och generad, vilket gör att jag säkert kan uppfattas som besvärad. Jag tänker mycket sällan på att jag faktiskt har läsare här, och har inte själv berättat för vänner och bekanta att jag är en liten del av bloggosfären.
Jag jobbar på att våga kommentera på bloggar som jag har följt i flera år. Nu också det att göra precis samma sak IRL. Har under den senaste tiden ramlat på flera för mig välkända bloggare i olika sammanhang, men inte sagt det där som jag skulle vilja säga.
I fredags var ni två, för mig tidigare okända, som gjorde min dag genom att våga. Tack!
Med tanke på ditt inlägg så måste jag nu visa upp mig. Här har du en som alltid går in och läser dina inlägg, som är för det mesta så roliga, trevliga ibland kanske sorgliga. Jag måste bekänna att jag är lite dålig på att skriva kommentarer, fast jag ibland skulle vilja så blir det inte av . Usch så hemskt. Man vill ha lite respons på det man skriver. En sak ska du också veta(när jag nu bekänner) du hade i höstas ett äppeldryckrecept som var den godaste äppeldryck och lättaste att göra. Varför jag inte tidigare har skrivit och tackat för detta det är ren lathet från min sida. Ha det gott/ margareta
SvaraRaderaJag tycker att det är en sak när man möter människor vars blogg man själv läst. Vi hade för ett par år sedan en bloggträff nere i Halland och trots att det var första gången vi träffades på riktigt kändes det nästan som om vi redan kände varandra. Däremot kan jag känna mig lite obekväm när jag stöter på någon som läser hos mig och som jag inte har en aning om vem det är. Det hände bland annat på tågstationen för något år sedan. Situationen blir en smula absurd när man plötsligt stöter på en helt främmande människa som pratar som om den känner mig väl... Fast kul förstås samtidigt, när någon ger sig till känna sådär :)
SvaraRaderaMargareta:
SvaraRaderaJag är ju själv mer än usel på att kommentera hos andra, så jag vet precis hur det är. :) Nog är äppeldrickan den bästa!
Mossfolk:
I fredags var det precis så, att det var för mig då helt främmande människor som letade rätt på mig via bilder från min blogg. Värmande och kul, men samtidigt blev jag också väldigt, väldigt blyg.
Ja, jag jobbar också på att våga ge mig till känna. För hittills har jag bara tyckt att det är kul när någon ger sig till känna inför mig. Men...lite svårt är det allt.
SvaraRaderaVärlden enligt J:
SvaraRaderaDet är inte bara lite svårt! *suckar tungt* Man vill ju inte framstå som en knäppgök....