När man ska lägga till i gästhamnen i Strängnäs, den som ligger efter ett mycket populärt promenad- och cykelstråk, typ mitt i stan, där många ser, på boj, och mot en minst sagt hög brygga gjord för bengetter, då kommer det två fina ungdomar och hjälper en, när man står där fram på båten, med alla tamparna, alldeles frågande, minst sagt förvirrad, av alla order, och kontraorder, som kommit från han den där som oftast styr flytetyget.
Ja, det där är min fasa.
SvaraRaderaPåminn mig att jag ska berätta om pv:s bror på seglats och just det du nu har skrivit om ,-)
Även om man är hur van som helst att lägga till så kommer det alltid sådan där situationer då man önskar att någon kom och hjälpte till.
SvaraRaderaVisst är det så att det kan gå hur galant som helst 1000 gånger och så när det är fullt med folk på bryggan då krånglar det när ska lägga till.
Elisabet:
SvaraRaderaEn fasa... Jag ska påminna dig! :)
Tankevågor:
Att trä en tamp genom en boj och överräcka densamma till han som styr (Här ska snarast införskaffas krok!), samtidigt som man förväntas att hålla emot och hoppa iland på allehanda bryggor, i sällskap av två andra tampar... Jag som hoppades att det någongång skulle kännas lättare!