Jag inledde starkt, med en fyratimmarsfika på stan, tillsammans med en mycket kär gammal vän.
Stannade till hos mina lokala garn- och ostlangare på väg hem, i jakt på det nystan som jag saknade, bytte några ord med de fina ägarna, och sprang på den här rara bloggmadamen, som nu faktiskt arbetar även där. Jag har följt hennes blogg i evigheter, sedan det att hon kallade sig för något helt annat, skrev på japanska, så jag blev lite blyg och kände mig något bortkommen, då och där, IRL.
Väl hemma hade någon annan pyntat höstfint i krukorna, skjutsat och hämtat på barnkalas i skogen, sopat köksgolvet, plockat undan parasoller, tvättat och tumlat en maskin, och tyckte sig nu vara värd ett Nobelpris, allra minst. (Det är han dock inte! Möjligen en extra puss, eller två...)
Å, så roligt för såväl expediten som för dig!! Det är så trevligt när man möter bloggvänner! Tänk, vad somliga har varit med länge!
SvaraRaderaJag minns en bloggare som ibland kommenterade och hette "En hjälpande hand". Ofta funderar jag över vem det var .., man blev så glad när man såg hans/hennes kommentarer.
Sen försvann den bara, liksom Det Mörka Hotet som jag saknar sååå.
...och magnusimsterdam är en annan bloggare som jag saknar!!
SvaraRaderaJag blev så himla GLAD när jag insåg vem det var som satt i den bilen!
SvaraRaderaDagens höjdpunkt!
Synd att jag inte var på ditt lokala LYS i går, det hade varit trevligt att ses :)
SvaraRaderaHärligt att du fick dig en egen dag!