lördag 15 februari 2014

Guld

Bakom min rygg byter de stora snöflingorna skepnad, och blir till regn. Själv ropar jag mig hes framför damstafetten på teven, ryser och gråter glädjetårar. Vilka tjejer!

4 kommentarer:

  1. Ja, det var fantastiskt! Jag hoppade upp och ner i fåtöljen, så där så jag fick en sträckning i ljumsken och gick dubbelvikt ett tag, till pv:s förskräckelse. Och vi sa att detta, guldet, och på det sätt det kom till, var det bästa på evigheters evighet! Om någon hädanefter ber mig förklara vad jag menar är jävlar-anamma .., då vet jag precis: Charlotte Kalla!

    SvaraRadera
  2. Det var hur bra som helst! Här skrek vi och trodde knappt våra ögon. Tårarna rann och jag säger som Elisabet - de som inte gillar idrott kan inte hitta så mycket spänning i tillvaron.
    Heja Sverige!!

    SvaraRadera
  3. Härligt att det finns några mer som gråter vid en fantastisk prestation.

    SvaraRadera
  4. Alla:
    Snacka om bragd, och en sjuhelsikes vinnarskalle!

    SvaraRadera