Min klagan, i mars

Jag är som mellan två stickningar, och har alls ingen ro i själen. Sover om möjligt än sämre än vanligt, drömmer då förskräckliga mardrömmar, om hur illa som det skulle kunna gå för min Gustav, snart, då han ska flytta hemifrån. Får behandling för mina dåliga leder, är genomförkyld, igen, alternativt allergisk, mot våren, som nu stannat av. Har en att-göra-lista, på jobbet, på det där sekretariatet som kommer med min Gustavs funktionshinder, längre än längst, och som bara fylls på. Ser dessutom plötsligt, och uppenbarligen, illa... Har svårt att fokusera, växla avstånd. På vilken dag i veckan är det möjligt, för mig, att också klämma in en synundersökning?

Till råga på eländet tvingas jag att också räkna kalorier, varannan vecka, en trist och tråkig följd av mina nya medikamenter, jag som i alla tider har kunnat äta och dricka precis allt det där som är gott, och det i mycket rikliga mängder!