En junionsdag i bilder

Idag, den näst sista dagen på det här läsåret, när jag är så trött, så rackarns trött, då är det åter dags för mig, och för många andra, att ta Ett Foto I Timmen.

Vid halvsjusnåret, då tar jag mig en kopp kaffe, på bron.

Vid halvåttasnåret, då måste jag ta till "staket-blipp med brickan- och en ytterst personlig kod", för att ta mig in, på skolan.

Vid halvniosnåret, då tittar jag ut genom korridorsfönstret, tänker att utan elever är en skola absolut intet.

Vid halvtiosnåret, då bjuder en kollega på hembakat till förmiddagsfikat. 

Vid halvelvasnåret, då försöker jag att sortera sopor i mer än överfulla kärl. 

Vid halvtolvsnåret, då rusar jag genom en ödslig rasthall.

Vid halvettsnåret, då glömmer jag alldeles av det att fotografera, kanske dagens mest intressanta händelse, min lunch, ute, nere på stan.

Vid halvtvåsnåret, då återvinner jag kvarlämnade projekt och städar salen min.

Vid halvtresnåret, då tar jag mig ett varv runt huset.

Vid halvfyrasnåret, då förfasar jag mig över sopberget.

Vid halvfemsnåret, då har dessa inte kommit sig längre, i bättre jord eller i växthus. (De står kvar där ännu!)

Vid halvsexsnåret, då har någon annan än jag helghandlat. Hurra, hurra, hurra, hurra!

Vid halvsjusnåret, då uppdaterar vi oss på Paris.

Vid halvåttasnåret, då undrar vi när vi egentligen ska få njuta utelivet.

Vid halvniosnåret, då ringer han, från sitt nya boende, för att önska oss God Natt!

Vid halvtiosnåret, då vet jag inte att han ska döden dö.

Vid halvelvasnåret, då gör jag min arbetsterapeut stolt, mycket stolt.

Vid halvtolvsnåret, då orkar jag alls inget fotografera.