I andra änden, av salen, där finns det de som tycker att vi nu tar emot på tok för många, högljutt, i Europa, här i Sverige, på deras lilla ort, och att det inte är riktigt rätt att just vi ska hjälpa, att resurserna, jag, och min totala uppmärksamhet, fråntas dem. (Onda ögat, det hjälper inte det minsta!)
I enlighet med läroplanen i ämnet mitt, det centrala innehållet, det att bearbeta nyhets- och samtida bilder, skickar jag då upp dessa i storformat, via min digitala kanon, på lille Aylan Kurdi. Jag matar på, bild, på bild, på bild, låter dem översköljas, kan själv inte låta bli att fälla en tår, eller många, då, när vi tillsammans tvingas att analysera och diskutera just dessa.
Jag når inte ända fram, på någon front, men jag försöker, och gör, i alla fall mitt bästa!
Så. Bra. Och tack för att du, och många andra lärare, kämpar för att nå fram.
SvaraRaderaSäger också tack för att du gör ditt bästa!!
SvaraRaderaLena
Du är så BRA.
SvaraRaderaUndrar jag om skolan där du arbetar inser HUR bra.
<3 <3
Och jag instämmer med alla tre här ovanför.
SvaraRaderaPv har tagit upp frågan om vi ska öppna det gula huset för ett ensamkommande flyktingbarn.
BRA! Du GÖR något. Något bra!
SvaraRaderaBra jobbat! Medkänsla och empati är viktigt! Bortskämda skitungar är däremot kan behöva både håll käften och lite annat! Ibland funderar jag på om andra vuxna inte alls talar med sina barn?
SvaraRaderaDu väckte nog många tankar där. Säkert en och annan som gick hemåt och skämdes lite.... Fortsätt så för en dag så trillar kanske poletten rätt hos skitungarna.
SvaraRadera