Om så vore fallet?

Det kan vara så, att jag tidigare nu ikväll, i snöstorm och halka, åkte till den lilla centralorten för att köpa mig snus, men kom hem, ungefär i princip, med precis allt annat.

Det kan vara, och är, just precis så!

Guldfisk

När jag för en gångs skull stickade mig en provlapp, och också tvättade den, då hade det varit mycket lämpligt, att jag också hade skrivit ned, på vilket nummer av alla stickor, som detta faktiskt gjordes, men...

Ett bra avslut på en riktig skitvecka

Även den här veckan har haft sina ljusa stunder, men på det stora hela har den varit allt annat än bra.

Ikväll äter jag dock gott, och tar mig ett glas cava, försöker att andas in och hålla andan, långsamt andas ut.

...och imorgon ska jag minsann på Adventsstickning !

(På söndag, då är det betygen, betygen, betygen, men det låtsas jag i dagsläget alls inte om.)

Det är bara att skratta åt eländet, eller inte

...och nu på morgonen kom det ingen skolskjuts, då skolan trasslat till det med sina bokningar!

Mycket frostigt, i nuvarande klagobloggen

Ikväll fick Gustav inte längre åka färdtjänst hem från sitt fritids, då hans tillstånd löpt ut. Ingen meddelade oss, eller personalen på hans fritidshem, utan alla förbokade bilar, de har hastigt och lustigt, helt enkelt, bara, frusit inne.

Till saken hör att jag faktiskt har ansökt om ett nytt. I hyfsat god tid. (Beslutet om rätten till färdtjänst, det gäller i fem år, och det är sedan helt upp till oss själva att hålla reda på just det datumet. Något brev, eller meddelande om, att det snart är dags, att söka om, på nytt, det får man nämligen som brukare, eller anhörig, absolut inte!)

Uppenbarligen är handläggningstiden lång, mycket lång! 

Hur sjutton tror de att vi ska klara vår vardag, vår tillvaro, tills vidare? Vi bor nämligen, i den här familjen, arbetar, går på skola och fritidshem, i tre olika kommuner.

Det är advent, var glad tänd ljus! (Eller?)

Min att-göra-lista på jobbet, den är nu längre än längst, och samtidigt får jag, i en studie, behandling för mina bråkiga leder, med besvärliga biverkningar, vilka jag inte vill låtsas om, något utav, då jag ännu ett tag är provanställd.

Märkligt nog, eller inte, just typiskt, sammanfaller allt detta med att Gustavs färdtjänst måste sökas om, likaså hans aktivitets- och handikappersättning, bistånd för daglig verksamhet och särskilt boende, med obegripliga blanketter, för normalbegåvade, i mängd, till förbannelse. (Tack och lov så har vi en fantastiskt klok sparbank, och ett apotek med stort hjärta, här på den lilla centralorten, dit som vi bor! Vilket underlättar enormt, för en slutkörd mamma, till en funktionshindrad, på papperet nu snart vuxen, son.)

För tillfället begär jag ut läkarintyg, i original, till varje enskild instans, och handläggare,  återigen, vilket känns bra så onödigt och tidskrävande. Vore det så, att hans kromosomer väl föll på plats, då skulle de få vara de första att läsa om detta, i världspressen, och om så inte vore fallet, att de hade läst detta, då skulle jag ringa till dem alla, med det glädjebeskedet, omedelbums. Jag lovar!

Så var det ju allt det där med föräldrafikor, pyssel, luciafiranden och avslutningar... Ytterligare en son, och en man, en familj... Själva julen och så...

Verksamhet med knorr på

Han som för femton år sedan nu, till förskollärarnas stora förtret, satte knorr på den här grisen, istället för deras tänkta öga, han har idag besökt den dagliga verksamheten, inför kommande praktik och nalkande jobbstart.

Efter visning av verksamheten tänker han sig nu en behaglig framtid, tillsammans med sina kompisar, i upplevelserum med sådant som värmelampor, solstolar och sandstrand, vattensäng med ljusspel, bekväm fåtölj med inbyggda högtalare, gym med bubbelpool, datasal och café, på bottenplan i huset där han då tänker sig att bo.

Hans mamma tänker hunddagiset, med många och långa promenader, alternativt lunchserveringen på äldreboendet, som daglig sysselsättning, innan det att något av ovanstående överhuvudtaget kommer på tal.