Vi är sannerligen inte några viktväktare!

Hushållskocken föreslog idag gott fika på lokal, adderar nu sådant som ädelost och vindruvor till viktväktarreceptet, byter den smalare matkassen till en normal. Jag gör kantarellstuvning, med mycket smör och grädde, till kvällsmackorna våra.

Med tanke på hur små som normala portioner uppenbarligen verkar vara, kommer vi här att bli slankare, oavsett, och det med addition!

Stilla söndagstimmar i september

Vi fikar på cafét mitt i svampskogen, bara vi två, utan barn. Någon vill sedan måla staket och klippa gräs, hemmavid, så jag blir avsläppt längs vägkanten, och tar mig en egen liten tur. Viftar bort envisa älgflugor inne i skogen, går sakta, sakta, längs med ena ån, tänker inte på något annat än att bara vara här och också nu. Det är sol och varma vindar, jag tror på en kvällsmacka på altanen, tillsammans, med den här sommarens allra sista glas rosé.

En lördag

Det är simskolestart och kompislek, bråkiga leder, fönsterputs, stor pojke som vill komma på visit, öppen återvinningscentral, lunch, fönsterputs och krukväxter som får sig en välbehövlig dusch, UVI, storstädning av vardagsrum och tillagning av matlådor.

Nu väntar inget annat än ett glas vin, Jönssonligan på film, och en stickning!

Han har ju faktiskt flyttat!

Stor son är hemma på visit, solig och glad, full i sjutton, men vägrar totalt det att gå på toaletten. Så fort som jag föreslår att det kanske är dags, att det vore bra, då utbrister han bestämt att han absolut inte måste det, för han har ju slutat och flyttat. Till slut säger jag, att även om man har slutat och flyttat, så är det mamma som bestämmer, varpå han utbrister att det gör jag inte alls, för det gör faktiskt Ing-Marie!

Ing-Marie, det är en av hans två kontaktpersoner på boendet... ;)

Det är september, det är fredag, det är kväll

Det är fredag. Jag är ensam hemma, och har efter jobbet vilat mig på sängen.

Nu tar jag mig ett glas rött, på altanen, sitter alldeles stilla, orkar inget annat, tittar på flyttfåglarna som passerar oss förbi.

Jag jobbar på det att jorda mig

Jag jobbar på det att jorda mig, tar det en sak i taget och en dag i taget. Lite för ofta innehåller mitt liv extra allt!

Om det vore etiskt riktigt

Om det vore etiskt riktigt, då skulle jag gärna delge min arbetsdag, i rent terapeutiskt syfte, men...

Man kan väl sammanfatta den som så att jag fått en gammal skrivare att fungera, på jobbet, mellan förmiddagens lektioner, i ren ilska, då jag är i starkt behov av en sådan, i salen, efter att på egen hand ha skruvat isär den, opererat, lagat, kapat en sladd, kopplat en ny, hittat en annan, och trilskat mig genom nätverk, lagt till, och det i total avsaknad av administratörsbehörigheter. Jag har fått den mest motsträviga, och envisaste, eleven att arbeta, och det med glädje! Det fanns därför inte tid för mig att äta lunch. Jag har på eftermiddagen hotats till livet, med en sax i högsta hugg, av en annan elev, som dock inte är min, och då liknats vid en FBI-agent, av elever i klassen som jag samtidigt förväntades undervisa i skolämnet bild. Jag kunde inte låta bli att skratta åt eländet! 

Väl hemma putsade jag mig ett fönster, och skapade till morgondagen en ny presentation av offentlig konst.