Stilla söndagstimmar i september

Vi fikar på cafét mitt i svampskogen, bara vi två, utan barn. Någon vill sedan måla staket och klippa gräs, hemmavid, så jag blir avsläppt längs vägkanten, och tar mig en egen liten tur. Viftar bort envisa älgflugor inne i skogen, går sakta, sakta, längs med ena ån, tänker inte på något annat än att bara vara här och också nu. Det är sol och varma vindar, jag tror på en kvällsmacka på altanen, tillsammans, med den här sommarens allra sista glas rosé.