Den är det första som jag ser när jag drar upp rullgardinen på morgonen. Min ek. Jag brukar samtala lite med den på kvällen innan jag går och lägger mig, summerar dagen och funderar över morgondagen, samlar mig lite och kommer till ro. På något sätt så har den kommit att bli som en dagbok, och fungerar samtidigt som ett slags meditationsträd. Kanske det närmaste jag någonsin kommer en tro?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar