Förr så älskade jag att befinna mig på en flygplats. Jag kände alltid en viss spänning och förväntan, dagdrömde och fantiserade om människorna i myllrets resor, betraktade förundrat både avsked och möten, och fascinerades av själva platsen i sig och den som fenomen.
Nu är det inte längre spännande. Jag suckar över köerna, stönar i trängseln, ser kvarlämnade bananskal på stolsdynorna, och begraver näsan i en bok eller bläddrar slött i en tidning så snart som jag får några minuter över. Resan har blivit till en transport, och människorna omkring mig är mest bara ivägen.
På hemvägen så ska jag försöka att ta det lugnt och se mig omkring, lägga undan allt läsbart, och lyfta både blicken och tanken en aning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar