Nyklippt

Med tanke på att Gustav före två års ålder var portad hos flera av de frisörer som klipper barn i Örebro (Han skrek som om han blev torterad, och det ansågs inte vara bra för affärerna.), var det med en viss fasa som jag insåg att det var hög tid för Viktor att frisera sig hos någon som verkligen kan det där med att klippa hår. Jag gruvade mig, våndades, tog det säkra före det osäkra och bokade oss en tid på en salong i Kumla...

Det gick verkligen över all förväntan! Blyg som han är, så satt han alldeles knäpptyst, som förstenad, under den tid som det tog för lockarna att falla till golvet. Mycket nöjd med att ha fått raka sig vid öronen, som storebror Gustav och pappa P, utbrast han plötsligt "Jag är fin jag!". (Nog är han fin, och visst blev han väl plötsligt en stor kille?)

Fåfängan? Den har han fått efter sin far!